Stöd åt ett lag i nöd

For till Hällevik igår - i ett sjysst ärende, om jag får säga det själv. Man ska ju inte överge en vän i nöd. Och Mjällby AIF är onekligen i nöd numera. Fotbollsmässig nöd alltså. Fast ekonomisk också, att döma av skvallret som mötte mig redan i bussen på väg ut mot Strandvallen. Klubben har tydligen iscensatt en omfattande tiggardrive, det pratades mer om den än om den magra poängskörden i superettan. Nå. Efter matchen var det annat ljud i skällan. Maif slog Gais med 1-0, halleluja. Ja, stämningen var faktiskt lite åt det hållet. Maif har inte skämt bort sina vänner den här säsongen, detta var blott tredje segern på arton matcher. Därav sången. Jublet. Lättnaden. Och det pånyttfödda hoppet: Mjällby fick åtminstone lite kontakt med framförvarande lag i bottenträsket, nedflyttningen behöver kanske inte vara ristad i sten. Inte än i alla fall. Viljan var imponerande igår. Klassen mer diskutabel...men ändå förbättrad jämfört med tidigare, enligt stammisarna i publikleden. Nästan tretusen åskådare förresten, säsongsrekord det med. Kändes gott att vara där och liksom hälsa på. Om det bidrog till segern låter jag vara osagt, men man kan alltid få lov att inbilla sig.