Söndag med drag av mirakel

Skön söndag faktiskt. Dels för regnet som skingrade den smått olidliga hettan. Dels för Mjällby AIF som skingrade alla mina tvivel i fotbollsallsvenskan. 2-1 mot Hammarby kändes gudagott, särskilt som det gick till. Såg du matchen i tv vet du redan allt: 0-1 innan uret tickat en minut, Hammarbyutvisning vid halvtimman, i den situationen Mjällbystraff som missades, därefter i princip spel mot ett mål. Hammarbys. 80-procentigt bollinnehav för Mjällby i andra halvlek. Konstant press, tilltagande stress. Själv befann jag mig på randen till både ursinne och vansinne...0-1 stod sig ju, Mjällby vägrade göra mål, ineffektiviteten var pyramidal. Då, när jag redan bitit i den sura sillen flera gånger om, släppte allsvenskans kantigaste spelare på en tåfis som betydde 1-1. Jakob Bergström heter han, Mjällbys centertank. Killen förgyller knappast livet för fotbollens finsmakare, men jag är helt säker på att han förpestar tillvaron för motståndarlagens försvarare. Bergström river och sliter, stökar och bökar, ger sig aldrig. Jag gillar honom skarpt. Och ja, jag hade varit nöjd där, vid 1-1 i 88e. En sent räddad poäng är trots allt bättre än ingen poäng alls. Men det ansåg tydligen inte Mjällby - eller om det var ödet. I fjärde tilläggsminuten sticker Moses Ogbu fram skallen och fullbordar miraklet. Okej, ett smärre mirakel då. Man ska inte överdriva, inte ens om ett favoritlags bravader. Nog av. Såg du inte matchen i tv vet du vad du behöver veta nu. F ö kollade jag även på AIK-MFF. Delad pott, 2-2. Urusel plan, spelkvalitet därefter. Men starkt av MFF att komma igen från 0-2, låt vara med hjälp av dubbla straffsparkar.