Hel njutning trumfar halv storm

Det är inte regn som är en glad amatörfiskares värsta fiende. Det är vind. Särskilt när den når typ 15 m/s i byarna. Vilket den gjorde i dagarna tre över sjön Hyllen helgen som gick. Trodde inte det kunde blåsa så förbannat i Tingsrydstrakten. Det är ändå Smålands inland vi talar om. Skog, himmelshöga träd, inbäddad grönska. Mycket som kan fånga upp, eller åtminstone dämpa vindstyrkorna. Inte den här gången. Enligt lagen om alltings jäkelskap blåste det dessutom nordan, lika med erkänt dålig fiskevind. Hur det var att ro en eka vill du inte veta. Slutgnällt. Vi fick trots allt en del fisk. Smått, men dock. Och inget mönster utan undantag: min svärson landade en aborre på sju hekto. Den skojar man inte bort, den rensar man och lägger på grillen. För att avnjuta som förrätt under kvällens matorgie. Otroligt gott, jag lovar. För egen del följde jag upp med isterband. Moheda’s gammeldags, inhandlade på ort och ställe. De bästa ”band” jag nånsin ätit, sorgligt nog finns dom inte att få fatt i här i Malmö (vad jag vet). Vad jag drack till? Lättmjölk. Nä, skojar. Öl så klart. Nersköljd med pepparsnaps. Eller om det var tvärtom. Onödigt gott, det också. Inga vindar i världen kan blåsa bort en stillsam stund av lycka, som min inre röst brukar viska. Nu ser jag fram emot MFF-Mjällby. Ikväll 19.00. Inte kan väl lilla Mjällby...nej, jag ställer in mig på oavgjort. Som sillastrybare får man vara ödmjuk.