Rätt vinnare i fattig premiär

MFF-Mjällby 2-0. Vissa smällar får man ta, det är inte mer med det. MFF var det bättre laget - och fattas bara: kan man byta in ”reserver” som Rieks, Kiese-Thelin, Nalic och Safari är det inte lätt att vara motståndare. Ändå en hedervärd match av Mjällby, tycker jag. Med flyt kunde det till och med blivit poäng. Chanser skapades, ett par riktigt heta, men om inte ribban stod i vägen så gjorde den egna oförmågan det. Eller också MFF:s unge mittback Ahmedhodzic som flera gånger demonstrerade vad ett s k långt ben betyder i fotboll. Anders Christiansen var väl annars matchens självklara förgrundsfigur. Gör man två praktfulla mål blir det ju så. Kul också att nye MFF-tränaren Tomasson valde att starta Tim Prica. Killen är blott 18 år och outsider i en ruggig konkurrenssituation, men så bra han var! Stark, respektlös, inblandad i mycket, bl a i förspelet till A C:s 1-0-stänkare. I Mjällby blev jag förtjust i Viktor Gustafson och Joel Nilsson. Två hårt arbetande ”sillastrypare” bland lagets alla importerade stjärnor. Av vilka den störste fick stanna på bänken matchen ut. David Batanero alltså. Märkligt. Alla kan inte vara arbetshästar, en bra tränare måste kunna hantera avvikare med spetskompetens i andra avseenden än bara antal löpmeter. Slutligen. Fotboll utan publik. Herregud så fattigt.