Det var bättre förr...

Arsenal-Bayern München 1-3. En prövning att vara Arsenalfan nu för tiden. Laget hänger inte ihop, spelarna är skickliga var för sig men inte tillsammans. Prestationer och resultat blir därefter: upp och ner, mest ner. Avhängt från toppen i Premier league, ute ur både FA-cupen och ligacupen, med den här smällen mors och goodbye även till Champions league - det enda som hänger ihop för Arsenal just nu är den exempellösa raden av tillkortakommanden. Vet inte hur mycket som kan skyllas på tränarveteranen Wenger men efter sexton år på posten är han kanske tömd på idéer, det vore ju inte så märkligt. Som kräsen supporter får man väl trösta sig med det som en gång var. Säsongen 2003-2004 t ex. Då gick Arsenal obesegrat genom Premier league, enda laget i modern tid som lyckats med den bedriften. Wengers verk det också, fast med andra spelare förstås. Henry, Bergkamp, Vieira, Fredrik Ljungberg när han var som bäst, Lehmann i målet. Och en backlinje som INTE var som en hönsgård - som den vi såg mot Bayern igår kväll. Men så som livet är också fotbollen: inget varar för evigt, inget förutom de vackra minnena. Arsenal kommer säkert igen. Någon gång.