Hälsovådlig handbollsrysare

Sverige-Ungern 33-30. Hjärtklappning. Galopperande puls. Magknip. Hjärnsläpp. Muskelbristning. Herregud vilken match! Infernaliskt spännande i 58 minuter innan Sverige i rent ursinne fick till det avgörande rycket. Mer underhållande än så här tror jag inte handboll kan bli. Inte mer hälsovådlig heller. Förfärligt synd om Gottfridsson. Det var han som fick muskelbristningen (i vaden), jag som tv-tittare kom undan med allt det andra. Kvarten återstod när den svenske playmakern tvingades bryta matchen - och sannolikt hela VM-turneringen. Där och då tätnade dramatiken. Sverige kom av sig, Ungern kom ikapp från tremålsunderläge. Ikapp, men aldrig förbi. Om jag minns rätt, vilket inte är så säkert. Känslan och trenden i det läget var i alla fall "ungersk": Sverige fick inte stopp på deras väldige mittsexa, målvakterna var heller inte lika utomjordiskt bra som tidigare. Och ändå stod vi där som vinnare till slut. Med ett magnifikt internationellt genombrott för Ystadsonen Lukas Nilsson som knorr. 22 år ung och redan redo att gå i bräschen som en ärrad veteran. Sju mål stänkte han in ikväll, flera i kritiska skeden av matchen. En eloge även till Arnesson. Han fick det svåra uppdraget att ersätta Gottfridsson och gjorde det utmärkt. Wanne på kanten, Stycket på linjen, Darj i försvaret...efter en sån här rysare frestar det på att räkna upp många blågula "hjältar", men jag stannar där. Slutligen vill jag bara säga: respekt Ungern. Tre viktiga spelare borta pga skador redan före match, en fjärde som anslöt mitt under densamma. Och det var den oersättlige skarpskytten Bodo. Att med de förutsättningarna pressa Sverige till det absolut yttersta var otroligt starkt.