En seger som väckte frågor

Sverige-Qatar 23-22. Seger med blandad eftersmak. Vad hände med tempot? Med Gottfridssons kyla i skarpa lägen? Med Kim Anderssons genialitet? Och med vänsterkanten där lille Tollbring plötsligt blev förvillande lik en pojklagsspelare? Frågorna hopade sig i takt med matchuret. Bra var ju inte detta med svenska ögon sett - men spela roll? Egentligen inte. Seger är det enda som räknas, sen kan vi "gnällerövar" hålla på och oja oss så mycket vi vill. En eloge till Qatar, innan jag glömmer det. De satte s a s matchen, gjorde Sverige paralyserat och hade förtjänat ett oavgjort. Nära var det också. Med benäget bistånd av Gottfridssons upprepade felpass kunde Qatar göra tre raka mål från "hopplösa" underläget 19-23 - och hade sedan kvitteringschans i sista anfallet. Men. Sverige hade Andreas Palicka i buren. Fantastisk ikväll igen, matchvinnare. Fast inte ensam. Någon måste göra målen, någon måste visa mod när lagmaskinen hackar. Det gjorde Zachrisson, det gjorde inte minst Lukas Nilsson. 14 mål tillsammans, jämnt fördelade, nästan inga missar alls. Lukas N tog bokstavligt talat stryk för succén, modern handboll inkluderar ju tyvärr både hugg och slag. Får jag slutligen nämna "Stycket från Gislöv". Alias Andreas Nilsson alltså. Tre viktiga mål i andra halvlek, det sista snudd på elegant. Ungern nästa, redan i morgon. Ingen rast, ingen ro, här snackar vi VM i uthållighet.