I väntan på finalen...

Kul att Sverige fick avsluta handbolls-VM med en seger. Synd att det rörde sig om placeringsmatch 5/6. Formalia mer än innehåll, så att säga. Kroater bryr sig föga om den typen av utmaningar, kynnet är liksom åt allt eller inget-hållet. I det svenska dna:t ligger ett något större mått av rekorderlighet: match som match, bättre komma femma än sexa. 34-28 slutade det hela, lätt vunnet och lätt förutsägbart. Själv nöjde jag mig med att se andra halvlek, det räckte. Handboll utan kampmomentet är inte särskilt upphetsande. Gladde mig dock åt att Stycket fick lite mer svängrum än normalt. Fem nya mål från hans sida, totalt 31 i turneringen. Jodå, jag har koll utan att behöva läsa i papper. Stycket är ju min specielle favorit i det blågula landslaget - och visst gjorde han ett bra VM? Inga direkta dippar, jämn hög nivå hela tiden. Det hade inte ens våra fantastiska målvakter. Men nu ser jag fram emot finalen. Danmark-Norge när aftonen randas. Lutar åt danskt guldjubel, tror jag. Hemmaplan. Mikkel Hansen. Landin i buren. Nio raka segrar så här långt. Tunga faktorer. Fast egentligen är jag mer imponerad av Norge. Eller var, fram till att skarpskytten Magnus Röd blev skadad i semifinalen. Klarar Norge verkligen att ersätta honom? Hoppas i vilket fall på raffel och dramatik, defilering vore ingen rolig knorr på VM-festen.