Sverige: Vi har en regering...

S+C+L+Mp. Det farsartade spelet om regeringsmakten tycks vara över. Till förtret för högerflanken i svensk politik, men till gagn för landet. Förhoppningsvis: knapptryckningen återstår och man vet aldrig med riksdagsledamöter. Om de trycker rätt eller fel, eller inte trycker alls. Avgörs kommande vecka, tydligen. Hursomhelst är Alliansen död. M och Kd har sorg, Sd snyftar i samma korg. Bortdribblade, isolerade. Och allt är egentligen vårat fel, alternativt vår förtjänst. Vi som röstar. Med ett valresultat som spretar åt alla håll kan det inte bli annat än kaos. Starkt av Löfven att få ihop det, måste jag säga. Betydande eftergifter har krävts och alldeles säkert blir det muller i S-leden. Men då glömmer man en sak: S fick 28 procent i valet. Inte 38, ännu mindre 48. Den tiden är förbi. Och det har ingen okänd kraft bestämt utan vi själva. Om exempelvis arbetsrätt och turordningsregler varit avgörande frågor för gemene man - ja, då kunde vi ju gett uttryck för det på valdagen. Det gjorde vi inte. Annat var viktigare. Antipatin mot invandring, inte minst. Grumliga idéer om människors olika värde. Utifrån detta välkomnar i alla fall jag den nya regeringskonstellationen...alternativet hade varit så mycket värre. Om någon part ska sura över upplösningen är det väl f ö Vänsterpartiet. Politiska kompromisser med liberala förtecken har sitt pris, V får betala det med en plats i kylan. Orättvist, om du frågar mig. Men tryck nu rätt, pågar & töser. Sverige behöver en regering. Tror jag.