Puckad syn på hjältemod

Kollade lite på hockey igår, delar av Malmös match mot Färjestad. Såg Tumultet. Hörde tv-kommentatorn dregla ner sig av förtjusning. Titta dom slåss! Alla mot alla! Inne i Färjestads bås! Ja ja, utanför också. Överallt vevande armar, överallt totalt hjärnsläpp. Utstickande profil: Malmöspelaren som ger sig in i Färjestadsbåset för att, som tv-kommentatorn säger, "hjälpa en dittacklad lagkamrat". Så agerar en riktig hockeyhjälte, se och lär gott folk. Nä så uttrycker han sig förstås inte, tv-kommentatorn. Inte i klarspråk, bara underförstått i det euforiska mumlet. Själv ser jag inget hjältemod någonstans. Vad jag ser är en kille som vill fajtas med alla motståndare utom den klick som är "upptagna" med hans lagkompis. En kille som ber om matchstraff och som aktivt bidrar till att sänka sitt eget lag, det är vad jag ser. Fast å andra sidan begriper jag ingenting av hockey. Jag är mer intresserad av idrott.