Om drömmar - och drömmare

Jo, Sverige och handbolls-VM. Bra så här långt. Övertygande. Egypten, Argentina, Angola; full pott. Makalöst målvaktsspel av både Palicka och Appelgren, vasst försvar, imponerande bredd i skyttet. Men...alltid detta men. Det är nu allvaret börjar, nu de lite tuffare matcherna kommer. Qatar närmast, därefter Ungern i vad som ser ut att bli en gruppfinal. Visst, det kunde varit värre. Sverige har haft tur i lottningen, hamnat i en grupp som jämfört med övriga ändå är hyfsat "lätt". Nästan så jag skulle bli förvånad om inte Sverige gick till mellanrundan med maximala fyra poäng i bagaget. F ö har jag ju i ett svagt ögonblick tippat svenskt guld, det tänker jag inte dagtinga med. Även om Frankrike såg skrämmande bra ut i en tv-match häromdan, jag tror det var mot Serbien. Norge skojar man heller inte bort. Ännu mindre Danmark. Kroatien, Tyskland, Spanien; det finns en hel drös nationer som står i vägen för blågula drömmar. Undrar förresten om det är det Kim Ekdahl Du Rietz gör. Drömmer. Sig bort. Från handbollen. Igen. Eller om skenet bedrar. Hursomhelst verkar han en smula frånvarande, särlingen från Lund. Rör inte på läpparna under nationalsången före match - till skillnad från alla andra i laget som faktiskt sjunger. Spelar sporadiskt, sitter mest bänk. Strålar inte, ser nästan ut att ångra sin comeback. Usch, hoppas jag har tokfel. Att han bara sparar sig till stundande utmaningar. Att förbundskaptenerna vet var de har sin Du Rietz. Själv gillar jag honom skarpt, gåtfulla personer har alltid fascinerat mig.