Ny pina, ny triumf

Sverige-Ungern 27-26. Gastkramande - igen. Värre än mot Danmark faktiskt. En målvaktshjälte - igen. Fast inte Johan Sjöstrand den här gången, utan Mattias Andersson. Ett överraskande men smart val av förbundskaptenerna som visat fingertoppskänsla turneringen igenom (nästan). Andersson var lysande och toppade sin praktmatch med en mirakelräddning halvannan minut från slutet. Där och då trodde jag fortfarande att detta går åt helvete eller åtminstone till förlängning...så tack Andersson och alla andra, det var befriande att komma ur den villfarelsen. Led med Doder som blev till synes illa skadad, led också med Andreas Nilsson som "våldtogs" av det ungerska försvaret matchen igenom. Rördes till tårar över moralen, sammanhållningen, det kollektiva glädjeruset när dramat var över. Handboll är en pärs, en pina, en njutning. Och alltså, Sverige i OS-final! På Bengans tid var det bara som det skulle, idag är det inget mindre än en första klassens sensation.