Coaching - en fråga om ledarskap

Handboll är en s k avbytarsport. Dvs förutom de sju spelare (målvakten inräknad) som startar matchen finns minst lika många på bänken. Det är utmärkt. Det ger coacherna alternativ, möjligheter att påverka en matchbild. Det ger dessutom varje enskild spelare andrum, chans till återhämtning.
Och det är därför jag blir så förbannad på coacher som inte använder sig av möjligheterna. Som råkör de särskilt utvalda och råbänkar vissa andra. Jag tycker det är uselt ledarskap - med förödande konsekvenser.
Låt mig ta ett svenskt exempel från den pågående EM-turneringen. Det handlar om V6-positionen. Där inledde Fredrik Petersen som förbundskaptenernas förstaval i premiärmatchen mot Makedonien. Lyckosam var han inte; två missade frilägen och sen ett finger ur led. Shit happens, Petersen blev återställd och spelduglig per omgående. Och har sen dess gjort tre hela matcher - på bänken. Så snabbt var det förtroendet förbrukat.
Visst, Lundström som kom in istället har gjort jobbet bra, det är inte det. Men hade han gjort det mindre bra om han fått vila lite mellan varven? Tror jag inte ett ögonblick på. Snarare tvärtom. Det enda man kan vara säker på nu är att en nonstopspelande Lundström successivt tappar i skärpa pga ren jävla trötthet - och att en utfryst Petersen tappar i motivation pga ren jävla bitterhet.
Som sagt, ett exempel. Det finns fler. Vad sånt gör med lagmoralen får väl var och en gissa, själv gissar jag att det gör skit. Smarta coacher, typ den danske eller den spanske, använder alla spelare. Se och lär.

S E