Uppgivet svenskt farväl till EM

Sverige-Danmark 24-31.
Danmark spelade handboll, Sverige la sig ner och nannade kudden. Nästan så jag tyckte mig höra snarkningarna genom tv-rutan.
Nej, detta var inget stolt tack och farväl till EM för svensk handboll. Däremot ett logiskt. Laget har inte fungerat på hela turneringen, som tittare har man fått gissa sig till själva spelidén. Ibland har det verkat som om spelarna också gissat. Så många missförstånd, så många tekniska fel i match efter match...hur är det möjligt?
Ett erkännande till Kim Andersson dock. Han var det lysande undantaget ikväll. Lundström också godkänd, och kanske Palicka (om man tänker bort alla jämförelser med den danske fantommålvakten Landin). Men det börjar bli mystiskt med det här Kim-syndromet i blågult. När Andersson glänser, då bleknar Ekdahl Du Rietz - eller också tvärtom. Aldrig tycks de kunna lyckas samtidigt.
Förbundskaptenerna har mycket att jobba med, den saken är klar. Utgår från att det blir Olsson och Lindgren även fortsättningsvis, handbollsikoner med över 700 landskamper tillsammans under Sveriges storhetstid i sporten avsätts nog inte i första taget.
Låt mig bara påpeka att Danmarks hyllade förbundskapten Ulrik Wilbek såvitt jag vet inte har gjort en enda landskamp som spelare. Konsten att coacha ett lag har bestämt inget med just den typen av meriter att göra.
Semifinaler på fredag kväll. Och danskarnas mot Spanien i all ära, rysaren blir förstås Balkanderbyt Serbien-Kroatien. Snacka om högriskmatch.

S E