Ett slag om handbollsheder

HK Malmö-Lugi 24-24.
Dramatik på hög nivå, all inclusive. Bråk mellan spelare, gräl mellan tränare, en typ av slagfältsstämning över hela Baltiskan. Och så en anständig upplösning: oavgjort.
Tror att alla var nöjda med det när dimmorna väl skingrats. Mest Lugi kanske, Anders Hallbergs kvitteringsboll slank ju in med blott någon sekund kvar på matchuret. Rätt man i rätt ögonblick; Hallberg var lysande i andra halvlek, ende artisten i ett slags kollektiv gyttjebrottning.
Starkast i just den delen var föga oväntat Kim Ekdahl Du Rietz. Killen är i princip ostoppbar, länge var det faktiskt han mot Malmö (först i 18e minuten gjorde någon annan Lugispelare mål). Inte ens de egna lagkompisarna kom undan när Ekdahl sköt som vildast, stackars Fohlin fick en av projektilerna mitt i snudan och knockades raklång. Usch.
Malmö hade egentligen behövt vinna matchen, för slutspelsplatsens skull. En poäng bättre än ingen dock - och två eller tre ytterligare lär räcka. Det ordnar sig nog på de fem matcher som återstår.
Mot Lugi hade lagets karaktärsspelare trivselafton. Bröderna Geissler. Rikard Eriksson. Mirsad Pecikoza. Kämparna, stridstupparna, gnuggarna som aldrig ger upp. Unge Thynell närmar sig förresten samma "liga", han har hur mycket som helst i sig.
Frågetecken däremot för nye målvakten Jerome Cazal. I första halvlek tog han nästan ingenting, i andra blev det bättre men ändå inte helt övertygande.
Roligast, på sitt sätt, var tränarduellen mot slutet av matchen. Vilde Zanotti vs timide Proppen. Båda ansåg sig tydligen förfördelade av vissa domslut...fast från skilda utgångspunkter förstås. Ordkrig inför öppen ridå, smockan löst hängande i luften.
Oavgjort där med - och förhoppningsvis är herrarna vänner idag igen.

S E