Utklassning som kom av sig

HK Malmö-Ystads IF 23-25.
Malmö inledde som man avslutade mot Drott i fredags. Statiskt och tempofattigt anfallspel, uselt skytte om ens något. Sju ynka mål i första halvlek (nio mot Drott i andra), pausunderläge med åtta bollar.
Matchen borde så klart varit körd där.
Men icke.
Otroligt nog blev det kamp in på målsnöret, kvitteringschanser för Malmö vid 21-22 och 23-24. YIF höll undan med nöd och näppe, inte mer. Och bekräftade väl därmed sin gåtfulla instabilitet.
Laget är namnkunnigt, spelarna individuellt skickliga, Pelle Käll kickad från tränarposten. Om det nu var hans fel att nästan allt sket sig under hösten. Hursomhelst har YIF-ikonen Basti Rasmussen tagit över och hur han är som tränare kan jag inte bedöma - men som ledare: super!
Aldrig har jag sett någon pusha, trösta, muntra upp, klappa om, snacka gott med sina spelare så innerligt som B R gjorde denna afton. Smått rörande att bevittna, sällsynt på elitnivå. Här är det kanske säkrast att tillägga att mina intryck baseras på första halvlek, då när allt bara flöt på för YIF. Sen bytte lagen bänk, Basti och hans pågar försvann ur mitt synfält.
Till förmån då för Proppen, HKM:s allsmäktige tränare. Den mannen är inte mycket för ryggdunk och handsfive, distansen till spelarna är snarare stramt professionell. Bra det med, så länge alla är nöjda.
Men Malmö får skärpa sig nu. Slutspelsplatsen är ingalunda klar, två raka förluster kan lätt följas av fler.

S E