Den briljante Daniel Ståhl

Kastade ett getöga på friidrotts-EM igår kväll. Mest för Daniel Ståhl's skull. Den svenske diskusvirtuosen är en underhållare av rang. Vän med tv-kamerorna, alltid redo för småbus, ständigt positiv. Och samtidigt helskärpt när det kommer till jobbet. Ingen kastar diskus lika avspänt som Ståhl, ingen tar en förlust bättre än han. Mannen är briljant - men saknar tur. VM-guldet blåstes han på med två cm häromåret, EM-guldet med 22 i den allra sista kastomgången. Samma spöke båda gångerna: Gudzius, Litauen. Kajsa Bergqvist i tv lät förkrossad över historiens upprepning. Jacob Hård suckade tungt, verserade Gärderud stönade lite diskret, själv svor jag oborstat rakt ut. Det var som om alla "vänner av rättvisa" förenades i en typ av sorg. Men Daniel Ståhl han bara satt där under sin korkek...nej, det gjorde han förstås inte. Han gratulerade sin överman och konstaterade att det varit en bra tävling (förvisso sant, båda kastade över 68 m). Ingen bitterhet, inget snack om marginaler, inga beklaganden om taskiga domslut. Bara stolthet över silvret. Maskhållning eller ej, en sak är säker: väldigt många har väldigt mycket att lära av Daniel Ståhl. Fotbollsspelare inte minst.