Färdtjänst på villovägar

Önskar så att jag inte hade behövt skriva detta. Det handlar om färdtjänsten i Malmö. Som förvisso fungerar som den ska - ibland. Inte alltid. Allra minst idag då min hjälpberoende vän utsattes för något som bara kan kallas tortyr. Jag är in i märgen upprörd men ska försöka hålla mig klar och kort om saken. Alltså. Min vän och jag ska sammanstråla på Rådmansgatan för ett event med Sydsvenskans s k seniorklubb där vi båda är medlemmar. Färdtjänst är förbeställd till vännens hemadress kl 16 - och jodå, den kommer åtminstone nästan i tid. Själv sitter jag på vänt vid Rådmansgatan, helt enligt överenskommelse. Och med väldigt goda tidsmarginaler, vilket man måste ha när färdtjänst är part i målet. Eventet på Sydis ska inte börja förrän kl 17. Desto mer betryggande då att se färdtjänstfordonet dyka upp på Rådmansgatan redan 16.20. Jag vinkar och gestikulerar åt chauffören för att göra honom uppmärksam på att jag är "mottagaren". Så långt allt lugnt. Chauffören svänger in vid Blodcentralen (f d Pilgården) och parkerar för avsläpp. Jag går fram emot bakdörrarna. Väntar någon minut, hinner tänka "varför öppnar han inte"? Sekunden senare tvingas jag tänka "varför kör han"? Min rullstolsburne vän är ju framme, jag är där, hur svårt kan det vá att öppna en dörr? Nå. Chauffören drar iväg ut mot Pildammsvägen. Möjligen i jakt på bättre parkering, gudarna ska veta att Rådmansgatan icke är gjord för andra fordon än stadsbussar. Men snart nog bjuds jag en repris. Chauffören har s a s rundat kvarteret och kommer nu från Triangeln Rådmansgatan upp. Där jag vinkar och gestikulerar, ännu ettrigare än vid första försöket. Hjälper föga. Chauffören stannar inte ens den här gången. Fordonet försvinner i fjärran, mot sjukhushållet till. Jag ringer min vän upprepade gånger. Jag ringer färdtjänstcentralen, också upprepade gånger. Klockan går, ursinnet växer. Nej, det är inte mig det är synd om, inte ett förbannat dugg. Men vid det här laget vet jag exakt vad som kommer att hända med min vän i bilen. Han blir sjuk. Han kräks. Han slocknar av utmattning. Det är nämligen vad som sker om en människa som drabbats av omfattande hjärnblödning fraktas runt som ett kreatur. Klockan 17.30 besannas mina farhågor. Chauffören ringer och meddelar att jag kan hämta min vän på Södra Förstadsgatan, några hundra meter från beställd avlämningsadress. 1,5 timmes transport är över. Priset: nerspydda kläder, nerspottad integritet. Fy faan Malmö Färdtjänst, ansvaret är ert.