"Kul att vara här"

Jag hörde en av de svenska EM-deltagarna i friidrott intervjuas i tv. Hon utbrast: "det är så jävla kul att vara här". Möjligen tolkade hon vad stora delar av truppen känner. Kul att vara med, inte så himla viktigt om man är konkurrensduglig. Intervjuoffret slutade bland de sista i sin tävlingsgren, mångkampen. Ganska många av svenskarna och svenskorna har slutat bland de sista. Utslagna i försöken, eliminerade i första gallringen. Inget fiasko, bara priset för tesen "alla ska mé". Förbundskaptenen Karin Tomtemor lyckades ju med konststycket att nominera 67 aktiva den här gången, nytt personligt rekord. Sex hela fotbollslag. Som om Sverige vore en stormakt i friidrott. Det var min själ länge sen, om vi nånsin varit. Men visst, några av EM-svenskarna i Berlin har stuckit ut på ett positivt sätt. Ståhl, Simon Pettersson, Kramer, Duplantis, Nilsson Montler, Hanna Hermansson...totalt kanske tio av 67. Om övriga haft "jävligt kul" så okej för mig. "Jävligt kul" är en underskattad tävlingsgren, det har jag alltid sagt.