Herrelöst i förarsätet

Bildebatten fortsätter med oförminskad intensitet. I förarsätet sitter låtsasfeminister och jämställdhetsdesperados, alla totalt fartblinda. I baksätet gömmer sig förbundsherrarna som inte vågar säga som det är: damfotboll är damfotboll och herrfotboll är herrfotboll. Precis som ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron. Samma sak, fast inte. F ö såg jag en intressant sammanställning i Kvällsposten igår, nämligen tio-i-topp på Sveriges mesta landslagsspelare i fotboll genom tiderna. Åtta av tio är damer. De enda herrar som platsar är Anders Svensson och Thomas Ravelli på sjätte respektive sjunde plats. Volvo-Svensson har alltså fem damer före sig på listan. Enligt vanlig simpel drevlogik borde väl var och en av dessa få bil, Sjögran med sina 187 landskamper möjligen två. Då blir allt frid och fröjd - och då glömmer vi vad den här tio-i-topp-listan egentligen säger. Dvs allt om urval och konkurrenssituation. Nationellt som internationellt. Att oändligt många fler herrar än damer spelar fotboll, att spelaromsättningen i landslagen blir därefter. Att det på herrsidan är i princip omöjligt att komma upp i 187 landskamper medan det på damsidan verkar vara svårt att inte komma upp i åtminstone 100. Framförallt glömmer vi efterfrågan. Publikintresset alltså. Typ vad damallsvenskan snittar jämfört med herrallsvenskan. Betydelselöst tjafs bara. Klart att alla ska ha bil, oavsett. Gärna en till mig också, jag har säkert gjort femhundra landskamper i mina dar. Som åskådare men dock.