Sydis kallar, intresset kallnar

Att skriva väldigt mycket om något som intresserar väldigt få...är det en god publicistisk idé? Så länge jag jobbade på Sydsvenskan (44 år) fick jag lära mig att - nja, det var det nog inte. Men tider förändras, synsätt och ambitioner tar nya vägar. Sydis verkar numera se det som sin viktigaste uppgift att liksom fostra läsarna. Ta dem i örat, skriva dem på näsan, få dem att förstå att de inte förstått. T ex att damfotboll är precis lika mycket värd som herrfotboll. Genus über alles, så att säga. Att gensvaret uteblir bekommer inte Sydis, snarare tycks det trigga tidningen till mer journalistik av samma sort. Därför ett helt uppslag om Malmös fotbollsdamer idag igen. Det var ju match igår, mot Wolfsburg i Champions league. Marknadsföringen kunde ingen ha missat, Sydis hade helt adekvat gjort ett förnämligt arbete även där. "Tacket" blev förstås det gamla vanliga, dvs taskigt. Sjuhundra åskådare, eko på Malmö Stadion. Jobbiga typer, de där läsarna. Kräsna och självständiga, njugga till damfotboll av ren okunskap. För inte är det väl Sydis som gått vilse i sin egen genusdjungel?