Hamrén & Gerndt

Begriper mig inte på Erik Hamrén. Ännu en gång tar han ut Alexander Gerndt i landslagstruppen, ännu en gång blir han förbannad när mediafolket ställer relevanta frågor. Gerndt har alltså i två rättsinstanser befunnits skyldig till hustrumisshandel och dömts för detta i laga ordning. Straffet är avtjänat, ja. Alla förtjänar en andra chans, ja. Men Gerndt har såvitt jag vet aldrig fråntagits sin första. Under hela rättsprocessen har han varit fri att spela i sitt klubblag, dvs fri att utöva sitt yrke. Landslaget är en annan sak. Ingen spelare jobbar där, så att säga. Man tas ut från och till, beroende på meriter, konkurrenssituation och dokumenterad form. Förbundskaptenen bestämmer. En sak har vi förvisso lärt oss, vi som följer fotbollen: det är svårt att straffa ut sig från en svensk landslagstrupp, den som en gång plockats in plockas sällan bort. Så var det på Lagerbäcks tid, så är det nu under Hamrén. Delvis därför har Sverige idag Europas kanske äldsta fotbollslandslag, i vår vanligaste startelva ligger snittåldern kring 30. Men tillbaka till "fallet" Gerndt. Skulle han - bortsett från alla moraliska aspekter - vara Sveriges fjärde bästa fotbollsforward just nu? Har han visat nåt i sin nya klubb Young Boys? Har han nånsin visat nåt i landslaget? Har Hamrén sett nåt som ingen annan sett? Uppenbarligen. Jag vill ju inte tro att förbundskaptenen bara är ute efter att provocera - vilket han dock gör. Gerndt i en landslagstrupp är enligt mitt förmenande en provokation mot hela allsvenskan, mot varje anfallare i vår egen högsta liga. Så jävla usel är den väl inte?