Gräddbullarnas tid förbi?

Var på fotboll idag igen. Olympic mot Svedala i division 3. En tanke kom för mig där jag satt bland ett 100-tal andra åskådare: har MFF nån spion på den här typen av match nu för tiden? Kan talangfulla killar fortfarande bli upptäckta "den gamla vägen"? Som Peter Hillgren och Niclas Nylén för att nämna två Olympicexempel från "gräddbullarnas" 80-tal. De kallades ju så, vill jag minnas, fynden från småklubbsmyllan. Gräddbullar...tror det var MFF:s specielle talangscout Inge Blomberg som myntade uttrycket. Såg ingen som han smyga omkring på Lindängen idag, tvivlar på att storklubbarna spejar i närområdena lika aktivt som de gjorde förr. Känns ibland som man hellre fyndar i Afrika - och inget ont om Afrika: jag är för öppna gränser, för individens fria rörlighet, även inom fotbollen. Undrar bara om det ena måste utesluta det andra? Om det nu är som jag misstänker alltså: den som idag lirar i trean ännu vid 20 är rökt, förblir oupptäckt, oavsett talang och potential. Men föralldel, jag kan ha fel. Överbevisa mig gärna i så fall, fram med några färska gräddbullar som motsäger min tes. Pontus Jansson räknas inte, han var bara 15 när han lämnade Arlöv för MFF. Vad gäller själva matchen på Lindängens IP så vann Olympic med 4-1 - och i mängden av unga spelare var en "gamling" den mest framträdande: Ken Hansson, 33. Har någon malmöitisk fotbollsspelare gjort lika många mål som han under de senaste femton åren? Jag tvivlar. Två nya idag. Den mannen borde ha upptäckts för länge, länge sen. Möjligt att det gjordes också, men att Hansson själv inte ville tillräckligt hett. Vet inget alls om det, spekulerar mer allmänt. Alla fotbollskillar drömmer inte om glamorös karriär, många nöjer sig faktiskt med spel på lägre nivå. För att kunna leva ett normalt liv vid sidan om, så att säga.