När Vårdsverige stänger

Jag är förbannad. Upprörd, frustrerad, ledsen. Vårdsverige stänger för semester, patienter flyttas dit där "plats finnes". Inte för adekvat vård & omsorg utan för planlös förvaring. Det är en skam för landet, varken mer eller mindre. Min vän hör till de drabbade, därav min inblick i denna cynismens källare. Just idag flyttas han från Orups rehabiliteringssjukhus. Inte för att han eller hans anhöriga vill. Inte för att han är tillnärmelsevis färdigbehandlad efter hjärnblödningarna i april. Inte för att rehabträningen blivit överflödig eller verkningslös. Utan för att Orup tar på sig sommarkostymen: tre avdelningar blir en, endast de senast inkomna patienterna får vara kvar. Min vän får heller inte återvända när sommaren är förbi - Orup har något slags tidsbegränsning för patientvården, max sex veckor tydligen (min vän har varit där i fem). Meningen nu var att han skulle flyttas till K R A i Malmö, en typ av rehabklinik det med. Inte lika välrenommerad som Orup, men ändå något åt det hållet. Lät acceptabelt, efter omständigheterna. Men se, det sket sig. K R A hade fullt. Istället "erbjuder" kommunen ett s k korttidsboende vid Värnhem nånstans - och där flyttar min vän in nu om ett par timmar, varslad vid uppvaknandet tidigare i morse. Problemet är att han knappast tillhör målgruppen. Funktionshindrad, ja. Åldrad och dement, nej. Vem sa nåt om "patienten i centrum"? Inte när Vårdssverige tar sommarlov i alla fall. Då förflyttas patienten till marginalen, då reduceras människovärdet till en siffra i belastningsregistret. Kan landets maktelit, sjukvårdspolitikerna inklusive, se sig själva i spegeln? Kan de gå på semester nöjda med sitt verk? De borde inte kunna.