Seger som krympte - och väckte frågor

Man blir bekväm med åren. Någon bättre ursäkt har jag inte för mitt svek mot HK Malmö igår kväll. Såg alltså matchen mot Guif i tv, valde bort cykelturen till Baltiska hallen. Och tänker därför inte hacka på publiksiffran som visst låg nånstans kring 580, därvidlag gjorde jag mig ju medskyldig. Vet heller inte om jag vill hacka på Malmötränaren Stian Tönnesen, hans lag vann trots allt matchen med 27-24. Men jo, lite "hack" får det bli. Att lufta alla bänkspelarna på en och samma gång...hur smart é dé? Det var vad Tönnesen gjorde sista tio, säkert i all välmening. Resultatet blev dock förödande: 0-8, en utklassningsseger som gick upp i rök. Onödigt, osmart, taskigt mot de unga killarna, tycker i alla fall jag. Talanger utvecklas i sällskap med "etablissemanget", knappast genom att släppas ut vind för våg i flock. Och så himla svårt kan det väl inte vara att fördela speltid? Varför skulle inte Lidbeck och/eller Tim Hilding kunna få åtminstone ett par anfall per halvlek i varje match? Vad kan hända? Möllerström och Nyberg på kanterna likaså. Coaching efter läge, liksom. Ingen ska inbilla mig att HK Malmös väl och ve står och faller med att Jim A och Fredrik P spelar 60 minuter match efter match, det vore ju närmast ett svaghetstecken. Vill man ha utveckling bör man nog se till att slussa in framtidsmännen med något slags eftertanke - och det såg jag inte att Tönnesen gjorde igår. Om man nu får lov att ha lite synpunkter från en tv-fåtölj.