Miraklet i Milano

Italien-Sverige 0-0. Sverige till VM! Inte Italien. Här hemma landslycka, där borta landssorg. Fotboll är grymma saker, större än livet tror jag någon har sagt. Det är därför den svenske lagkaptenen Andreas Granqvist - kämparnas kämpe i Janne Anderssons fantastiska kollektiv - gråter som ett barn när dramat är över...och alla vi som är mänskligt blödiga gråter med. Vilken kväll! Vilken match! Vilka scener efter slutsignalen! Sånt här spar man i minnenas skattkammare för överskådlig tid. Sverige nollar Italien två gånger, bara en sån sak. Förresten. Nån som minns en oumbärlig lirare vid namn Zlatan Ibrahimovic? Inte just nu, vá?