Äntligen en "lovande" förlust

HIF Karlskrona fortsätter förlora i handbollsligan, men igår mot Kristianstad på ett ganska hoppfullt sätt. 24-29 efter ledning i paus och utan obligatorisk genomklappning i slutet. Trots att Lars Möller Madsen inte var med. Eller tack vare, möjligen. Den store dansken gör förvisso sina mål men modern handboll är så mycket mer än råskytte. Tempo t ex. Försvarsarbete. Rörlighet, smidighet. Coaching, inte minst. I HIF Karlskrona har tränaren Kalle Lång valt att coacha "bort" en allsidig spelare som Johannes Sandgren till förmån för just Möller Madsen (och även andra). Så är i alla fall intrycket utifrån: mycket bänk för Sandgren, mest sporadiska inhopp som straffläggare. Från nyckelspelare till komplementspelare - och knappt det. Vet inte vad Lång haft för skäl eller bevekelsegrunder, har inte den inblicken. Vet bara att han tvingades tänka om igår, i Möller Madsens frånvaro. Och att Sandgren gav mig "vann på kvarn" när han väl kom in: betrodd och spelad är han fortfarande HIF Karlskronas bästa nia. Dessutom tio år yngre än Möller Madsen. Säkert tjugo kilo lättare också. Ovidkommande detaljer, ja - inget av detta borde dock diskvalificera Sandgren från att konkurrera på sjyssta villkor. Ett annat glädjeämne i gårdagens "lovande" förlust var målvaktsspelet. Äntligen, liksom. Vladan Abramovic räddade fjorton skott, ett säsongsrekord med råge plus extra allt. Om sedan Kristianstad gick på 30, 40 eller 50 procent av sin fulla kapacitet förmäler inte historien. Lika bra att inte veta. Själv ligger jag runt 50 just nu, om det kan intressera.