Bättre förr på den politiska arenan

Ponera att allsvenskan klövs på mitten och lagen delades upp i två allianser. Storstadsblocket å ena sidan, landsortsröran å den andra. Typ.
Intressant?
Inte särskilt, om jag får säga det själv. Snarare fånigt. Och dessbättre utopiskt.
Det är det som skiljer fotbollen från - politiken.
Där är allianser som bekant ett etablerat faktum, enskilda ”lag” ett minne blott. Jag tycker det är sorgligt. Fegt. Uppgivet. Dessutom osportsligt: i den ena alliansen finns fyra lag, i den andra tre. Längst ute på högerkanten spökar så en uppstickare som alla skyr…alla utom de ”främlingsfientliga” och en ”neutral” författarjournalist på Sydis.
Jag som hade lovat mig själv att aldrig säga ”det var bättre förr” känner att jag nog ändå måste säga det förbjudna.
Svensk politik var bättre förr.
På ideologiernas tid. När partierna stod upp för nåt eget. När alternativen var tydliga och debatterna klargörande. När höger var höger och vänster var vänster och centern något ganska sympatiskt eller osympatiskt mittemellan.
Då när Sossarna var ett stort och starkt parti för de små och svaga – och Moderaterna ett småttigt och svagt för de stora och starka. Då när partiledarna med fullt fog kunde kallas färgstarka profiler. Ja, inte alla men många.
Känns länge sen idag.
Ur led är tiden. I fas är blockpolitiken. Allt för Makten.
Tacka vet jag fotbollsallsvenskan.

S E