Kollade på skid-VM idag. Damernas stafett, 4x5 kilometer. Störde mig redan innan jag satte på tv:n. Nämligen på nyheten att Jonna Sundling lämnats utanför det svenska laget. Fyra andra åkare ansågs bättre än den dokumenterat bästa på korta distanser. Nej, 5 km är inte sprint men det är banne mig så nära man kan komma. Vem Sundling borde åkt istället för återkommer jag till. Störningsmoment nr 2 var det som mötte mig i rutan. Den flinande Jihde och hans studiopanel av experter. Förlorade i guldyra allihop. Sverige kunde inte annat än vinna detta, två av experterna ritade till och med på tavla exakt hur sträcka för sträcka. En pliktskyldig reservation för Norge smögs in - men nej, inte allvarligt menad.
*. *. *
Sen började stafetten. Och då blev jag snart störd på riktigt. Reklam! Två gånger om under pågående tävling! Okej, inga avbrott, bara ockupation av halva rutan. Loppet i andra halvan. Ljudlöst. Kommentatorn bortkopplad till förmån för den lismande Postkodmiljonären Rickard Sjöberg och annan bullrig smörja på reklamhalvan. Snacka om terror. Fyra sådana ”attacker” på de två första sträckorna, tack och lov inga alls på de två sista. Jo, jag vet att TV6 är en reklamfinansierad kanal men hittills har (såvitt jag känner till) idrotten varit fredad. Enligt något slags vettighetsprincip, vill jag tro: reklam före och efter och i pauser, aldrig parallellt med skeendet på tävlingsarenan. Bedrövligt om den tiden är förbi, punkt.
*. *. *
På tredje stafettsträckan hände så det som dessvärre har hänt förr. Frida Karlsson gick i väggen. Tog slut, fullföljde loppet på livsfarlig viljeimpuls, kollapsade i målområdet. Skakande, skrämmande, direkt sorgligt att bevittna. Hur många kollapser krävs för att landslagsledningen - inklusive dess läkare - ska vakna? Var går gränserna? Vad måste hända innan det blir legitimt att ifrågasätta elitidrottares anatomiska förutsättningar? Talang är en sak. Vinnarskalle därtill. Frida Karlsson är klockren så långt. Men det räcker inte. Exakt vad som fattas är jag inte mannen att säga, det borde förresten expertis redan rett ut. Klart och tydligt vid det här laget, åtminstone för en lekman, är att Frida Karlsson behöver extraordinär återhämtningstid mellan kraftansträngningarna. Längre än andra. Av allt att döma betydligt längre.
*. *. *
Dagens stafett innebar hennes tredje tuffa utmaning inom loppet av en knapp vecka, givet tidigare incidenter är jag förvånad att det fick ske. Och kalla mig nu inte efterklok, tack. Jag har påtalat riskbilden kring Frida Karlsson förr. Inte för att ta något ifrån henne, hon är verkligen en fantastisk skidåkare. Men bara när kroppen lyder. Annars farlig. För sig själv först och främst, vi som tittar på med hjärtat i halsgropen får väl skylla oss själva. I min värld spelar man inte hasard med elitidrottares hälsa, det är ett för högt pris för medalj. Brons blev det för Sverige idag, trots allt. Norge guld, Tyskland silver. Och nu har jag bestämt sagt tydligt nog vem Jonna Sundling skulle ha ersatt. Av rent mänskliga hänsyn, inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar