Där ser man. Allt var en bluff. Ankaret hade inte alls någon ambition att nå handbollsallsvenskan. Jo, laget hade. Spelarna. Supportrarna som slöt upp till gårdagens avgörande match i Borgebyhallen. Alla med rent sportsliga intressen hade - men dit hör inte alltid en klubbstyrelse. Medlemmarna där har en bister verklighet att förhålla sig till. Ekonomiska ramar. Framgångens pris. Ansvarstagandet. Stämmer Sydsvenskans uppgifter idag landade Ankarets styrelse alltså i att kostnaderna för allsvenskt spel skulle äventyra klubbens hela fundament - barn- och ungdomsverksamheten. Så långt går även ett drastiskt beslut att förstå, att respektera.
*. *. *
Men. Alltid ett men; styrelsemötet kring saken ägde tydligen rum på matchdagens morgon. Beslutet kommunicerades inte ut. Spelarna fick sen info via läckage, stördes å det grövsta mitt i uppladdningen. Publiken (400 pers, fullsatt hall) blev bedragen. En förväntad höjdpunkt löstes upp i just ingenting. Och ett mystiskt resultat fick sin naturliga förklaring; 20-13 i första halvlek, 11-21 i andra. Om Ankaret gav bort matchen eller föll igenom vet jag inte - men varför vinna när allsvenskan ändå förblivit en illusion? Illa skött av en beundransvärd klubb, kan man säga så? Sportens idé är ju någonstans att tävla på riktigt, inte på låtsas. Då kan man lika gärna lägga ner hela seriesystemet.
*. *. *
Vill man vara dum kan man hävda att Bjärredsklubben i alla fall levde upp till sitt namn. Ankaret står liksom inte för rörelse, framförallt inte uppåt. Själva ordet signalerar snarare det rakt motsatta. På stället fast, om man så vill. Ingen skam i det, dock lite synd att slutet blev tumultartat. Utgår från att Ankaret nu avstår den kvalplats man är berättigad till, något annat vore ju bortom all begriplighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar