Sverige-Azerbajdzjan 5-0. Reinfeldteffekten! Nä, skojar. Klang och jubel, frid och fröjd? Det skulle man kunna tro - men nej, jag skojar om det också. Janne Andersson kom ju till Viasatstudion direkt efter match, fick några i sammanhanget relevanta frågor. Och ballade ur, tappade masken, glömde att han är förbundskapten. Jag vet inte vad Andersson väntat sig. Röd matta och ryggdunk?
*. *. *
Man kan tycka vad man vill om Bojan Djordjic, Viasatexperten. Att han är för snackig, för kritisk, för gåpåig. Jag kan hålla med om allt, men ändå gilla honom. Auktoritetssvaga så kallade experter är ingen bristvara i tv, Djordjic skiljer sig snarare från mängden. Han är frän oavsett 5-0 eller 0-5, konsekvent i förhållningssättet till sitt uppdrag. Det är inte hans jobb att dunka rygg på en förbundskapten. Särskilt inte i medgång; då kan man lika gärna göra hejaklacksläktaren till studiopanel.
*. *. *
Gårdagens intermezzo säger förstås allt om pressen på fotbollens förbundskaptener. Bara resultat räknas. När de uteblir under lång tid får man gå - i de flesta länder. Eller åtminstone tåla att bli ifrågasatt - som i den svenska modellen. Hårt? Absolut, knappast ett jobb för den trygghetstörstande. Samtidigt ett privilegium. Fotbollstränarens ultimata dröm. Leda ett landslag liksom. Status, ansvar, rikedom. Få förunnat att nå dit. Färre förunnat att klara kravbilden, komma ut med all värdighet i behåll.
*. *. *
Janne Andersson är inte den förste förbundskaptenen som flippat ut i umgänget med media. Ska man mäta raseri i grader måste han dock betecknas som Kapten Ruda. Utbrottet mot Djordjic - och till slut mot alla fyra vid studiobordet - lär gå till tv-historien. Hoppas nu att Viasat står upp för Bojan Djordjic så att inte han blir syndabock. Killen gjorde sitt jobb, inget annat. Andersson får Fotbollförbundet ta hand om. Att vara i den sinnesstämningen efter en 5-0-seger...usch, ledsamt att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar