Brynäs-Malmö Redhawks 0-1. Det händer att sånt som inte kan hända faktiskt händer. Som när MFF åkte ur fotbollsallsvenskan 1999. Som när Brynäs nu tvingas lämna hockeyns högsta serie - efter 63 års oavbrutet abonnemang. ”Bara” idrott, ändå en sorgens dag i Gävle igår. Alla tycktes lida med Brynäs, även spelare och ledare i Malmö Redhawks. Reaktionen där var blandad. Jubel, självklart. Men också något i stil med ”vad har vi gjort”? Eftertanke, kanske olust över att ha sänkt just Brynäs. Hockeyklubbarnas klubb, hockeyhjältarnas hem.
*. *. *
Salming. Hammarström. Wickberg. Lill-Prosten. Virus. Tord Lundström. L-G Nilsson. Tigern. Man skulle kunna räkna upp hur många Brynäslegendarer som helst vid dop- eller smeknamn - och ändå glömma lika många. Det hjälper inte här och nu, för de närmast berörda gör det väl snarare smärtan värre. Men ett reservationslöst erkännande åt Malmö Redhawks. Stort att komma tillbaka från den snöpliga förlusten senast. Stort att genomföra matchen som man gjorde; uppoffrande, samlat, lagarbete i dess ädlaste form. Ännu större att mitt i glädjeruset kunna visa uppriktig empati med ”offret”.
*. *. *
Jag gillar Malmös tränare Tomas Kollar. Han utstrålar lugn i en sport där heta känslor ofta kokar över. Ödmjukhet, icke ett uns av stöddighet. Fingertoppskänsla har han tydligen också; igår fick den något ifrågasatte Brandon Maxwell förtroendet att vakta kassen. Målvaktsbytet förvånade experterna i tv - men Kollar hade koll. Maxwell stod i vägen för allt. Med tur, med skicklighet, med backars hjälp. Ska jag nämna en till ”rödhök” får det bli Emil Sylvegård. Inte den glamorösaste av hockeyspelare, sällan den snällaste. Nu disciplinerad och otroligt nyttig för sitt lag.
*. *. *
Såg jag inte fel fällde Sylvegård - stora stygga Emil! - en tår när dramat var över. För Brynäs skull, antar jag. Man ska aldrig underskatta en ”buse”; innerst inne kan di vara blödiga. Målet? Gjordes händelsevis av Ponthus Westerholm. Han är från Karlskrona. Om detta nu kan glädja någon utanför intresseklubben. Sammantaget en djupt berörande matchserie med 4-1 i Malmöfavör som slutfacit. Och Brynäs kommer säkert igen, kanske inte lika snabbt som MFF, hockeyn’s vägar tillbaka är snårigare och svårare. Men någon gång, i en diffus framtid. Så att idrotts-Sverige blir sig likt, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar