Orvar Bergmark. Åby Ericson. Laban Arnesson. Olle Nordin. Tommy Söderberg. Lars Lagerbäck. Erik Hamren. Janne Andersson. Man har upplevt några förbundskaptener i den svenska fotbollen i sina dar. Aldrig träffat alltså, men väl fått ett intryck av via media. Personlig favorit? Den jag inte nämnde. Tommy Svensson. Smålänningen som ledde landslaget under större delen av 1990-talet, med en exklusiv topp vid USA-VM -94. Någon som kan föreställa sig Svensson balla ur inför tv-kamerorna? Svära, leva rövare, uppträda som en bonnlurk?
*. *. *
Viktigt att säga: det fanns ingen Bojan Djordjic på Tommy Svenssons tid. Inte den uppsjö av experter och besserwissers som flockas kring dagens fotboll. Ej heller den mängden tv-kanaler som finns nu. Svensson var förbundskapten i ett mindre provocerande klimat, så att säga. Dock kunde även han ställas inför kritiska frågor. Jag minns själv det återkommande surret i media vid t ex VM -94. Var verkligen Ravelli rätt målvakt? Varför fick inte Henke starta? Hur kunde Ingesson vara given? Däremot minns jag inte ett enda utbrott från Tommy Svenssons sida bara för att han fick stå till svars om allt detta.
*. *. *
Det kan ha haft med hans bakgrund att göra. Svensson var lärare. Pedagog. Van att lyssna. Van vid att förklara. Trygg i sin bildning, trygg i sin roll. Jag kan ju inte veta men jag tror att han mött även en obstinat Bojan Djordjic med respekt. Tommy Svensson var - i likhet med dagens förbundskapten - ”bara människa” men han behövde - till skillnad från dagens förbundskapten - aldrig ursäkta sig med det. Sökte inte de situationerna, accepterade ett ofrånkomligt faktum: som förbundskapten blir man lite mer än ”bara människa”. Man blir offentlig person, med allt vad det innebär.
*. *. *
Som jobb betraktat kan förbundskapten nog vara ett av de mindre hälsosamma. Detta ganska enfaldiga resultatfokus, denna ständiga jakt på succéer. Dessa experter som hela tiden tävlar om att vara ”bättre vetande”, lite på din bekostnad liksom. Ångestladdat i stunden, tärande i längden. Förmodar jag. Okej, gaget är väl furstligt. Äran i att vara förbundskapten beaktansvärd. Och ingen tvingas ju in i rollen, ”normala” tränare trånar efter den. Men priset i förhållande till riskbilden? Nej, jag ska inte sitta här och leka doktor, konstaterar bara att alla har inte Svenssons rustning för uppdraget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar