Underhållande fotboll är bland det bästa jag vet. Typ MFF-Hammarby på valborgsmässoafton. 4-2, öppna spjäll och mål stup i kvarten. Okej, Hammarbys tränare tyckte nog inte det var särskilt underhållande. Hans lag låg under med 3-0 redan i halvtid, försvarsspelet så långt lämnade allt i övrigt att önska. Kanske för att MFF var förbannat bra, kanske för att Bajen helt enkelt presenterade sitt ”charmiga” klubbmärke. Förmodligen en mix. Hursomhelst gjorde tränaren vad han kunde för att förändra läget. Fyra byten på en gång direkt efter pausvilan. Ny energi, nytt mod. Och hyggligt betalt: Bajen vann ju faktiskt andra halvlek. Sårade ett MFF som möjligen hemsöktes av hybris.
*. *. *
I stort var det förstås ännu en övertygande MFF-seger. Femte raka i upptakten av årets allsvenska. Ett guldtåg i rullning? Tyckte mig höra antydningar av det slaget från experterna i tv. Som om 25 omgångar inte alls återstod. Som om Häcken och Elfsborg inte fanns. Som om skador och avstängningar inte skulle kunna drabba MFF, bara andra. Som om Kiese Thelin kommer att ligga kvar i målzonen hela säsongen. Som om läget här och nu var något mer än en bräcklig fingervisning. Spekulationer är kul, jag är själv en hejare på det området. Men vänta och se ofta bättre, som idé betraktat. Med det sagt: fem raka imponerar. MFF-spelet som sådant imponerar också, mer och mer. Och mest av allt imponerar Kiese’s effektivitet i avsluten. Åtta mål på fem matcher - tre mot Hammarby - är vettlöst vasst.
* * *
Adi Nalic var en av de inbytta i Bajen. Pavle Vagic en av de utbytta. Ex-MFF:are mot ex-MFF:are. En tredje kom också in i massbytet. Anton Kralj, den lille backen. Nalic får nog starta nästa gång. Hammarby blev bättre med honom. Dessutom gjorde han mål på gamle kompisen Dahlin - utan att fira. Sånt är förbjudet i fotbollens vett & etikett-bibel. Jag gillar Nalic skarpt, hans vänliga tillmötesgående mot mitt barnbarn vid fjolårets Hällevikbesök (Mjällby-MFF) gav tunga pluspoäng. Smågriniga fotbollskillar kan vara hur sympatiska som helst utanför planen, kom ihåg det.
*. *. *
Taha Ali. Ska erkänna att jag var skeptisk till den MFF-värvningen. Har ändrat mig nu. Ali blandar högt och lågt som ingen annan allsvensk spelare - och det höga förlåter allt. Ren och skär underhållning, fotboll av en sort som inte alla tränare skulle omfamna. Kul att Rydström låter killen hållas, om än bara som inhoppare.
*. *. *
Nej, inget parkbesök denna 1a Maj. Traditioner är till för att pausas. Allt efter dagsform och utbud av fotboll på tv. Tänker se IFK-mötet Göteborg-Norrköping i eftermiddag. Och hålla en tumme för det krisstämplade hemmalaget. Dagen till ära i någon mån; få fotbollsklubbar är lika intimt förknippade med arbetarrörelsen som just IFK Göteborg. Dessutom känner jag folk som i med- och motgång håller på Blåvitt. En kvinnlig f d kollega på Sydis. En saknad granne i huset där jag bor. Det har blivit väldigt tyst i den lägenheten, kan jag säga. Inget jubel, inga stön, ingenting av det som förr kunde relateras till favoritlagets öden och äventyr. För hans - och hennes - skull hoppas jag att dagens match blir en högtidsstund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar