Malmö FF-BK Häcken 2-2. Alla sviter har ett slut. MFF:s stannade vid åtta raka segrar. Vackert så i dagens allsvenska konkurrens. Och att den sprack berodde minst av allt på någon spelmässig dipp. Tvärtom. I mina ögon var detta en av MFF:s bättre matcher under våren - kruxet var att man mötte en jämlike i klass och kvalité. Häcken - som ändå saknade ett par betydelsefulla spelare - ledde två gånger om, hade MFF på fallrepet. Den sena 2-2-kvitteringen blev en snackis. Var det verkligen mål? Var hela bollen verkligen inne? Tre tv-repriser skingrade inga dimmor. Frågan är om ens Var hjälpt.
* * *
Själv kan jag inte låta bli att tycka att diskussionen om ”hela inne” är lite barnslig. Hur avgör man det när bollen är i luften, en bra bit ovanför den heliga mållinjen? Omöjligt. Inget öga i världen kan i sådant läge se om ”hela är inne” - eller kanske bara 99,99 procent. Ingen befintlig teknik heller, vad jag vet. Domarna får gå på känsla, fria eller fälla. Oftast väljer de det förstnämnda; underkänner pga rimligt tvivel. Inte idag alltså. Kontroversiellt för en del, okej för mig. 51 procent bör räcka. I alla sammanhang. ”Hela bollen ska va’ inne” gränsar till sandlådetrams. Halva inne kan väl va’ gott nock, tänker jag.
*. *. *
Jag var i Tyskland igår. Inköpsresa. Limmonad å sånt. Behövs inför sommaren. Den ska bli varm, läste jag. Typ som 2018. Den minns jag med obehag. Satt i skuggan och svettades ymnigt, fy fan. Gjorde comeback som badpojke i ren desperation. 27 grader i vattnet. Medelhavssemester - fast på Sibbarp. Såna somrar kräver dricka. Mängder med dricka. Det handlar inte om okynne utan om överlevnadsinstinkt. Vanligt ”kranavann”? En gudadryck, absolut. Men Absolut och liknande biter bättre på tortyr, det är min bestämda uppfattning. Givet då att man håller sig till svenskt lagom; överdos kan vara kontraproduktivt.
*. *. *
Vill du veta vad en kopp automatkaffe kostar på färjan mellan Rödby och Puttgarten? Nä, det vill du inte. Men jag berättar ändå, som ren konsumentupplysning. 40 danska, dvs 60 svenska kronor. Skrev jag kopp? Fel. En sketen pappersmugg rörde det sig om. Jag är i grunden en ganska ockertolerant person men detta kändes min själ som ett gränsfall till rättslig prövning. Å andra sidan fick jag förstås en flaska Akvavit för ungefär samma pris vid ”köperallyt” i Burg. Så vid närmare eftertanke ska man kanske inte klaga. Själva livet är ju så: ett givande och ett tagande, ibland med ockret och sockret i samma paket.
*. *. *
En Sydsvenskanprofil de luxe har gått ur tiden. Thomas Löfqvist, fotograf. Jag hade turen att få göra några jobb med honom. Lyckan att få dela pauser och pratstunder med honom i rökrummet. Thomas var en särling. Happy hippie på ytan med djärv outfit och långt hårsvall. Filosof på insidan, klok som en bok. Kameran som ständig följeslagare och allra bästa vän. Dessutom fackklubbsordförande en längre period, omtyckt och respekterad av alla. Thomas älskade Sydsvenskan och Sydsvenskan älskade Thomas, vågar jag påstå. Frid och ljus över hans minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar