Mjällby-Häcken 1-4. Usch. Jobbigt att se sitt favoritlag förnedras. Plågsamt att sitta och vänta på en befriande slutsignal i 30 minuter. Såhär ska inte en cupfinal i fotboll se ut; att det ena laget är så mycket bättre än det andra. Att delar av publiken lämnar arenan i förtid. Att förväntad kamp övergår i uppvisning. Med det sagt upprepar jag gärna: stort av Mjällby att nå finalen. Synd bara att man fegade ur i själva matchplanen.
*. *. *
Ja, det menar jag att tränaren Anders Torstensson gjorde. En startelva utan anfall är fegt. Alexander Johansson? Avdelad till att göra långa inkast och punktmarkera motståndarlagets mittfältsgeneral...kan han kallas anfallare? Inte i min bok. Adam Ståhl? Duktig mittfältskrigare, uppsatt som forward för syns skull. Mjällby har riktiga anfallare i truppen, använde dem med framgång i senaste allsvenska matchen. Döm om min förvåning före avspark när jag såg att Torstensson återgått till den här ängsligt destruktiva modellen. Jobba, jobba, jobba. Försvara sig väl, tråka ut motståndaren, hoppas på ströchanser.
*. *. *
Nej, jag tror verkligen inte att Mjällby vunnit cupfinalen med en offensivare satsning. Eller med den straff man borde fått med sig i första halvlek. Häcken var för bra, helt enkelt. Så mycket bollskickligare, så mycket snabbare. Så kemiskt rent från vankelmod och svaga punkter. Men för matchen och fotbollen i stort hade det varit positivt om Mjällby vågat visa lite mer kreativitet. Från start alltså, inte när tio minuter återstår och festen sedan länge är över. Synd att det blev som det blev, snöpligt att storpubliken (nästan 6000 på Strandvallen) snuvades på spänningen.
*. *. *
Snart allsvenskan igen. Risk finns att Mjällby tar med sig bakslaget in där, sånt händer. Omvänt för Häcken som kommer till Malmö på söndag. MFF bör se upp. Noga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar