Har i efterhand sett söndagens partiledardebatt i SVT. Nåt ska man ju plåga sig med, sa hen som satt i solen och låtsades njuta. Om det var det Ebba Busch gjorde vet jag inte, men i vilket fall lyste KD-ledaren med sin frånvaro. Ingen förlust, vicen Jakob Forssmed ersatte. En kortväxt man med bockskägg och välsmort munläder, i mina ögon och öron bättre än Busch. Och seriöst: debatten som sådan var inte alltför plågsam. Bitvis var den spänstig. Med jämna mellanrum aggressiv. Då och då högljudd - särskilt när Johan Pehrson (L) tog till orda.
*. *. *
”Killen vid grillen” hade det inte lätt. Hamnade i försvarsställning mest hela tiden. Liberaler lierade med SD, liksom. Pehrson har gått mot rött, passerat en skamgräns, fått tidigare partiprofiler att lämna skutan. Å andra sidan räddat kvar L i riksdagen, det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens de som menar att det varit bättre om han räddat kvar liberalismen i L. Hoppas Pehrson kom ut med hälsan i behåll; det tar rimligen på krafterna att få stryk från både höger och vänster. Om än bara verbalt. Slåss gör de ju inte, svenska politiker. Tack och lov.
*. *. *
En positiv bekantskap var den nye Centerledaren Muharrem Demirok. Bäst i församlingen, skulle jag säga. Tuff och mjuk i samma andetag, vass retoriker. Har ett ”bagage” som kan ligga honom i fatet den tid vi lever i, annars klockren som Lööf’s efterträdare. Kristersson (M)? Tyvärr. Fattig på den pondus man gärna vill förknippa med en statsminister. Magdalena Andersson (S) i rollen som oppositionsledare? Sådär. Ettrig, anklagande, spydig. Lite väl ”stockholmsk” i min smak. Hur svårt kan det vara att säga mammor? I munnen på Andersson blir det ”mammer”, ett ord som inte finns.
*. *. *
”Papper” däremot finns, dock inte som synonymord till pappor.
*. *. *
Debattledare och utfrågare var det numera smått klassiska paret Kvartoft/Holmberg. Ämnena väl valda: klimat, kultur, ekonomi, migration. Sistnämnda med handuppräckning på frågan om vilka av partiledarna som i grunden bejakar ”det mångkulturella samhället”. En valde att inte räcka upp handen. Gissa vem. Här avslöjade Kvartoft/Holmberg en vit fläck i kunskapsbanken - som de f ö delar med många andra framstående journalister. Den om idrott. Därför missade duon öppet mål på avvikaren Åkesson (SD). En relevant följdfråga hade ju varit hur han kan ha Mjällby som favoritlag i fotbollen.
*. *. *
Årets upplaga är förvisso ovanligt ”svensk” men så sent som i fjol var spelartruppen i SD-ledarens lag påtagligt mångkulturell. Afrikaner, araber, balkaner (heter det så?); en för alla, alla för en, etnicitet och religion ovidkommande. Fungerade utmärkt, Mjällby gjorde succé. Led Åkesson innerst inne där han stod på läktaren och hejade? Vad tycker han generellt om fotbollsallsvenskan? Om lag som knappt har en enda ursvenne i startelvan? Om ”lycksökare” som kommer hit och ”tar jobben” från svenska spelare? Synd att han slapp - och alltid slipper - undan de frågorna.
*. *. *
Idrott är trots allt vår största folkrörelse, inget man kan vifta bort som trams. Och Åkesson är den blåbruna regeringens informelle chef. Hade varit intressant att få veta om han förespråkar återvandring även för fotbollsspelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar