Tycker du att effektivt försvarsspel är ett underskattat njutningsmedel i fotbollen? Grattis. Då måste Mjällby gett dig en högtidsstund igår kväll. 0-0-matchen mot Hammarby var ett skolboksexempel på taktiskt fulländad försvarskonst.
*. *. *
Tycker du att kreativt anfallsspel är fotbollslivets krydda? Beklagar. Då måste samma Mjällby gett dig - som inte redan hade det - gråa hår. Ingen kan va’ bra på allt, men fyra raka nollor ljuger inte: Mjällbys offensiva kraft är lika frånvarande som den defensiva är närvarande.
*. *. *
Hammarby har genom åren profilerat sig för det omvända. Full fart framåt, tjofaderittan över försvarsdisciplinen. Sällan eller aldrig mållösa matcher. Fascinerande att se hur Mjällby kunde bryta ner en motståndare med det dna:t. Och mot slutet faktiskt få vittring på tre poäng; ströchanser dök upp, Bajen’s backlinje darrade. Kan ha berott på att Mjällby bytte in den sorgligt ringaktade Moro. Han var - och är - så mycket bättre än lagets övriga anfallsalternativ. Skapar mer, rör sig snabbare och smartare, utmanar och hotar som det anstår en allsvensk forward. På minuskontot klent målfacit, i någon mån dock relaterat till begränsad speltid. Där, bara där, förstår jag inte hur Mjällbytränaren Anders ”Rävfarmen” Torstensson resonerar.
*. *. *
En pinne borta mot Bajen tar jag alla dar i vecken. Men trenden är lite bekymmersam: länge sen Mjällby vann en match nu, länge sen ett måljubel. Att gå taktikvägen, alias 0-0, igenom allsvenskan tror jag inte håller. Mycket begärt att målvaktstalangen Törnqvist ska vara konstant felfri - och att den här beundransvärda förmågan att göra bättre lag torftiga ska bestå en hel säsong. Nåt måste hända framåt, annars kan det sluta illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar