HK Malmö-HF Karlskrona 28-22. En Karlskronaspelare fick rött kort tidigt i matchen. Personligen känner jag att hela HFK gjorde sig förtjänt av rött kort. Spelar man i handbollens högsta serie får man inte se ut som klåpare, det blir för genant. HK Malmö måste ha presterat säsongssämsta, ändå vann man lekande lätt. Tvi vale så tråkigt. Om man nu, som jag, råkar ha medfödda Karlskronasympatier. Detta var plågsamt.
*. *. *
I en miserabel första halvlek lyckades HFK hålla jämna steg. 11-11 i paus, dock med onda aningar. HKM har inlett oskärpt förr - för att sedan rycka upp sig tillräckligt mycket för att vinna. Jodå, samma här. Några höjder nåddes förvisso aldrig, men det behövdes inte. HFK vek ner sig. Strulade bort anfall efter anfall. Tappade koncepterna även i försvarsjobbet. Drog på sig rader av utvisningar, den ena dummare än den andra, tredje och fjärde. Sköt inte, saknade folk som kunde.
*. *. *
Olafur Gudmundsson, HFK:s prestigevärvning inför säsongen? Med i laguppställningen. På banan kanske en sammanlagd kvart, generöst räknat. Vet inte om han har ont i hela kroppen efter en lång och slitsam karriär, eller om det bara är skottarmen som loggat ut. I vilket fall var han inte ens en skugga av sitt renommé. Flytta boll kan vem som helst göra - och sanningen att säga hade HFK alldeles för många av den sorten. Isak Larsson en ljusglimt, Dahlgren delvis. Annars beckmörkt.
*. *. *
Efter att ha bevittnat det här eländet har jag svårt att tro på HF Karlskrona i kvalet. Sannolikt får man möta Skånela, ett rutinerat allsvenskt lag med obestridlig potential. Säkerligen bättre rustat mentalt, ingen förlusttrend som tynger. Inte utan att jag bävar. En sista fråga: vad gör Ola Lindgren på HFK:s tränarbänk? Vad är hans roll? Inspirera laget och dess head coach med sin blotta närvaro? Jag förstår det inte riktigt. Ser ingen effekt, inga resultat. Idag bara kristecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar