Jag har en egenhet. Kanske är den bisarr, ganska säkert roar den bara mig själv. Såhär: när jag går på handboll memorerar jag alltid målskyttarna. I båda lagen. När jag sedan cyklar hem rekapitulerar jag utfallet under invärtes småmumlande - för att slutligen kunna jämföra mot officiella uppgifter om saken. Förr i tidningarna dan därpå, numera på nätet samma kväll. Och håll för näsan, här kommer lite skryt: väldigt ofta har jag alldeles rätt. I sämsta fall nästan alldeles rätt. Personligen tar jag detta som ett tecken på att hjärnan funkar som den ska. Andra skulle möjligen hävda att det bevisar motsatsen, men sånt besvärar mig föga. Var och en får ställa sin diagnos.
*. *. *
Inte så svårt, tänker du? Nä, inte när jag började. 1950-talet, i Karlskrona. På den tiden kunde handbollsmatcher sluta typ 15-13, det fanns inte så många målskyttar att hålla reda på. Knepet att lyckas - upptäckte jag snart - var att sammanställa nerifrån. Säg att IFK vunnit med just 15-13. Då var det lätt som en plätt att memorera: Janne Jansson och Lasse Hagberg ett mål, Sandegård och Lindeborg vardera två, Inge Fredin tre. Resterande sex gav sig själv. Lars Alexandersson’s normala matchranson. Alex, skyttekungen. Och ungefär så såg IFK:s målprotokoll ut - alltid. Små variationer, sällan några ”svåra” avvikelser. Marigare med motståndarlagen. Den förmågan har jag fått öva upp efterhand.
*. *. *
I dagens handboll sätts man på tuffare prov, helt klart. Matchresultaten har förändrats till 30-28 eller liknande. Runt sextio mål alltså, fördelade på kanske tjugo olika målskyttar. Lagra och spara på det - och sedan komma ut som en korsning mellan snille och stolle. Förbannat kul, kan jag säga. En känsla av eufori. Lyckorus. Stolthet. Mental utmattning. Värdelöst vetande? Har jag inte tänkt på. Men jo, förmodligen. Världen blir ju inte bättre av att jag sitter och memorerar målskyttar i handboll. Och inte en jävel efterfrågar min kompetens på området. Endast jag får en kick. Det räcker mer än väl. Egot måste få sitt, ödmjukheten likaså: äran och berömmelsen tillfaller dom som gör målen.
*. *. *
Funderar du på att börja? Kom då ihåg vissa tumregler. Papper och penna strängeligen förbjudet. Inget fusk, tack. Hjärnan ska göra jobbet, det är själva poängen. Viktigt för framgång kan vara att sitta för sig själv på match. Stänga av, sjunka in i uppgiften. Hålla närmaste publikgranne kort. Fokusera hundra procent. Gärna halvtidssummera, det underlättar inför fortsättningen. Inte tappa taget, fattningen, räkningen. Aldrig skämmas; man får lov att memorera målskyttar, udda specialintressen ryms inom de mänskliga fri- och rättigheterna. Tror jag. Välkommen i klubben - om du inte redan är medlem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar