Fotbollens nye förbundskapten Jon Dahl Tomasson tog i veckan ut sin första landslagstrupp. Det hade kunnat vara Janne Anderssons. Skillnaden är i det stora hela marginell, förnyelsen knappt märkbar. Inte mycket att säga om. Förbundskaptener brukar sällan inleda med storstädning, det vore en taskig eftersläng mot företrädaren. Man tar vad man ärver, helt enkelt. Till att börja med. Kryddat med något eget, för skams skull. En Simon Olsson t ex. Tidigare i Elfsborg, numera Hollandsproffs. En Jacob Ondrejka, en Gustaf Nilsson. Båda Belgienbaserade idag - och innan dess tämligen oprövade i blågult. Även här följer Tomasson i Anderssons fotspår: inga allsvenska spelare, utlandsflytt måste till för att bli aktuell.
*. *. *
Ingen princip utan undantag dock: två AIK:are finns med i truppen. Rena straffsparken för alla som tror att Sebastian Larsson - ny i staben runt Tomasson - haft inflytande på uttagningen. Så kan det förvisso vara i någon mån, var och en är ju sin egen klubb närmast. Ponera att Rydström varit i Larssons ställning...nog hade Nanasi och kanske ytterligare någon från MFF varit med. Nu är det som det är: Tomasson färsk på jobbet, ”osvensk” bakgrund, viss vägledning naturligt. Tids nog får han förhoppningsvis överblick och kan sätta sin personliga touch på landslaget. Framförallt i spelidé och prestation. Få ut mer av ungefär samma underlag som Andersson hade. Potentialen bör finnas. Med ett obligatoriskt ? för den bakre kvalitén.
* * *
Jag tänker inte bara på backlinjen. Även målvaktssidan oroar. Tomasson har tagit ut samma trio som Andersson avslutade med - och jag förstår det inte riktigt. Robin Olsen etta, okej. Matchotränad, ständig reserv i klubblaget. Ändå svårt att se någon bättre. Men komplementen. Nordfeldt övertygade inte i fjolårets allsvenska, en del taffliga ingripanden kostade AIK poäng. Och Viktor Johansson. Vet inte ens vem han är, vet bara att han från och till vaktar buren för Rotherham. I sig ingen merit: laget är slagpåse i brittiska andraligan, släpper in massor av mål. Ett typexempel, skulle jag säga, på att utländsk klubbtillhörighet går före allsvensk. Som om begåvade målvakter vore en bristvara i vår egen högsta serie.
*. *. *
Jag nämnde Gustaf Nilsson. Finns det något spektakulärt nytillskott i Tomassons första trupp är det väl han. 197 cm lång anfallare, snart 27 år. Genombrottet i Falkenberg, därefter en blandad rundtur. Häcken någon säsong, mindre lyckad. Danmark, tyska tredjeligan. Nu i Union SG, topplag i belgiska ligan. Där har det lossnat ganska rejält. Tolv mål under säsongen, mycket beröm. Men med all respekt: blir Gustaf Nilsson mer än trupputfyllnad i landslaget? Mer än en ny Quaison? Anfallssidan verkar liksom upptagen. Isak, Gyökeres. Kulusevski kan också räknas dit. Liksom Elanga. En startplats känns avlägsen för Nilsson. Inhopp lär det förstås bli och den rollen ska inte ringaktas. Hursomhelst kul att han finns med i bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar