Längesen jag såg så många glada människor på bild som på omslagssidan i dagens utgåva av Sydsvenskan. Tankarna söker sig till tidningen Arbetets smått klassiska lagbild från 1990-talet (om jag minns rätt). Då när det skulle firas att lillebror så att säga blivit större än storebror. Alltså gått om Sydis i upplaga, låt vara efter en räkneövning som knappt tålde dagsljus. Annat här och nu: Arbetet dessvärre ett minne blott, Sydsvenskan utsedd till Årets dagstidning. Därav bilden. Segeryran, stoltheten. Jag gläds med alla; kända ansikten såväl som okända. Bra jobbat!
*. *. *
Några tunga pjäser tycker jag mig dock sakna på lagfotot. Lönneus, Magnusson, Ekström, Engström...nämnda med full respekt för alla andra prisvärda medarbetare. Och f ö har jag kanske fel i sak. Det är trots allt 15 år sen jag själv slutade på Sydis. Folk förändras, ens egen förmåga till igenkänning likaså och sällan till det bättre. Huruvida Sydsvenskan som tidning blivit bättre med åren är en ganska meningslös diskussion. För att inte säga opassande nu mitt i prisregnet. Det går egentligen inte att jämföra. ”På min tid” var allt så annorlunda. Fler anställda. Fler annonsörer. Fler läsare. Mångdubbelt fler. Det ena med det andra med det tredje. Större marginaler redaktionellt, friare tyglar att satsa lokalt.
*. *. *
Givet dagens omständigheter är jag gärna den förste att gratulera Årets dagstidning. Sydis är fortfarande förbannat läsvärd. Visst kan jag sakna en del av det gamla, ibland till och med bli upprörd över vissa saker. Men det beror nog på att jag har en dåtid att förhålla mig till, eller förlora mig i. Jag står en smula offside, helt enkelt. Minns hur det var, glömmer att förflytta mig ur position. Jag försöker räkna alla glada människor på bilden. Svårt, några är skymda, men säg 100. Etthundra pers för att göra tidning, oklart förresten hur många som kan knytas till redaktionen. Desto klarare att teknikutveckling äter personal. Krymper kostnadsmassan. Kräver så mycket mer av de få som blir kvar. Och förvisso av läsarna.
*. *. *
När t ex en sån som jag pratar tidning menar jag papperstidning. När mina barn frågar om jag läst Sydsvenskan syftar de på nätupplagan. Anno dazumal mot dagens digital. Generationsväxling i rakt nedstigande led. Det är den verkligheten Sydis har att vårda och tillgodose numera. Både ock, inte antingen eller. Hur länge återstår att se, papperstidningen ”avaktualiseras” ju snart nog. För att på sikt försvinna helt. Fast det gör vi visst alla, har jag hört. Förlåt, nu gick jag lite långt kanske. Än en gång: stort grattis till Årets dagstidning, Sydsvenskan. Kvalité lönar sig. Tårta på er, kollegor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar