Förr gick man i demonstrationståg på 1a Maj. Numera sitter man i tv-fåtöljen och kollar på fotboll. Nej, jag har inte konverterat till blått eller brunt rent politiskt. Rosenrött gäller än. Kursändringen beror helt enkelt på att jag blivit äldre. Bekvämare. Skröpligare. Mindre benägen att promenera långt och länge, tillika taktfast. Och när det sedan råkar vara Mjällby i rutan är valet lätt. Okej, hyfsat lätt. En viss partiledare håller ju på samma lag som jag - och det är inte Magdalena Andersson (s). Men med förträngningsmekanismen påslagen tar jag mig igenom samvetsnöden. I fotboll väljer man liksom inte sitt ”umgänge”, då skulle man snart stå där som isolerad kuf.
*. *. *
Mjällby hade tur idag. 2-1 mot HIF var knappast frukten av något övertygande spel. Ej heller förankrat i matchbilden. HIF kändes lite bättre, lite farligare. Åtminstone i 65 minuter. Så länge dröjde det innan ett dittills uddlöst Mjällby bytte in Silas Nwankwo, den redan smått mytomspunne nigerianen. 1-1 stod det då och helt seriöst hade jag varit nöjd med en pinne. Sån är inte Silas. Det tog nästan en kvart för honom att få bollkontakt - men när det väl hände var det kört. För HIF. Ingen hann med, Silas bara rann ifrån och ensam med målvakten avgjorde han matchen. Snacka om att få det svåra att se enkelt ut. Ett klassmål, som kommentatorn sa. Ja, i sanning. Hoppas grabben har alla papper i ordning, att värvningen gått korrekt till. Det cirkulerar så många rykten, diffust varför.
*. *. *
Mjällby har 13 poäng nu. Efter sex spelade matcher. Fantastiskt. Nästan hälften av vad som brukar krävas för nytt kontrakt. Men vad ska man säga om Degerfors? Fortfarande noll poäng, idag hemska 0-6 mot Elfsborg. Liknar rena sönderfallet. Dock återstår 24 omgångar, utrymme för både trendbrott och mirakel finns. I morgon Hammarby-MFF. Vinner Bajen skiljer sju poäng lagen åt. Det kommer vissa medier att kalla guldryck. Även fast det per definition är fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar