Sydsvenskans nuvarande chefredaktör Jonas Kanje gör vad inte många - om ens någon - av hans företrädare på posten gjort. Kommunicerar regelbundet med läsarna, direkt i tidningen. Om nyhetsvärdering. Om pressetik. Om varför man skriver si men inte så. Om stort och smått i det dagliga redaktionsarbetet. En svår pedagogisk uppgift som Kanje löser med den äran - och med respekt för det viktigaste en tidning har. Läsare. Utan dem, ingen trycksvärta. Med dem, massor av frågor. Synpunkter, klagomål, hot om uppsägning av prenumeration. Beröm? Nja, mera sällan. Tidningsläsare skiljer sig inte från människor i allmänhet: de missnöjda bullrar, de nöjda tiger still.
*. *. *
Igår brände det till lite extra i chefredaktörens spalter. Det var tydligt att vissa läsare hört av sig om bruket av fula ord - inklusive runda - i Sydsvenskans texter. Kanje försökte förklara varför det då och då kan vara relevant att använda t ex k-ordet på det manliga könsorganet. Eller för den delen f-ordet på det kvinnliga. Jag är inte säker på att han lyckades. Man ska komma ihåg att Sydsvenskan har en betydande andel äldre läsare. Barn av en tidningstid som värnade orden, vårdade språket. Inte minst ”fina” Sydsvenskan gjorde det. Gud nåde den redaktör som försökt ”runda” de skrivregler som länge var närmast heliga. Ingen skulle komma på tanken, vågar jag påstå. Inte för att journalister var mer pryda förr, snarare tvärtom. Men av respekt för uttrycksformerna. För tidningen. För läsarna. För sitt eget yrke.
*. *. *
Jag vet egentligen inte när förflackningen började. Den har kommit smygande med åren, liksom. Och är knappast något jätteproblem, åtminstone inte än. Minst 95 procent av alla texter i Sydsvenskan är fortfarande finkorniga, oförargliga eller ibland helt fantastiska. Grovkornen bryter normen, den som hoppar över kultursidorna kanske inte ens ser dem. Jo, faktiskt. Det är mest där k-ordet och annat uppenbart stötande förekommer. Intressant att notera: kvinnliga journalister är överrepresenterade i sammanhanget. Samma i de lätt sexfixerade krönikor som publiceras med ojämna mellanrum. Intrycket blir att kvinnor har gräddfil till de runda orden. Att det pågår något slags tävling om vem som vågar kokettera mest och bäst med de djärva uttrycken.
*. *. *
Jonas Kanje får gärna återkomma till varför det är som det är. Läsarna verkar inte uppskatta det, jag är en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar