Hammarby-MFF 0-0. Mållöst men underhållande. Om nu inte jag är en ovanligt lättroad typ, vill säga. Givet förutsättningarna starkt av MFF att ta poäng: Christiansen, Birmancevic och Kiese Thelin borta från start, Berget ut skadad efter tjugo minuter. Moisander har jag nästan glömt - börjar han inte påminna om landsmannen Litmanen som ju inte heller gjorde många matcher under sin tid i MFF?
*. *. *
Första halvlek hyggligt jämn, andra en prövning för MFF. Men försvaret höll även den här gången. Nielsen, Hadzikadunic, Lewicki; lysande alla tre. Att nolla Hammarby måste klassas som en bedrift, inget annat lag har ens varit i närheten av det under säsongsupptakten. Faktum är att de riktigt heta målchanserna uteblev närmast helt. För MFF:s del dock mer på egen oförmåga. Anfallskraften saknades. Abubakari som kom in för Berget slet förtjänstfullt men är liksom inte mannen med målsinnet.
*. *. *
Spelare att beundra: Astrit Selmani i Hammarby. Spelare att tycka synd om: dito. Selmani ger allt av sig själv i match efter match. Löper oavbrutet, krigar konstant. Jobbar hem för att återerövra bollen, verkar orka hur mycket som helst. Men. Killen vägrar göra mål. Inte ett enda hittills. Trots att Hammarby gjort 13 - och att han är lagets anfallsspets. Jag lider lite å hans vägnar faktiskt. Hoppas det lossnar, energimonster som Selmani förtjänar framgång.
*. * *
Kvällens kryss i Stockholm innebär att Mjällby tillsvidare försvarar sin andraplats i tabellen. Trots en skadelista som nästan tangerar MFF:s. Bergström, Viktor Gustafson, senast även Moro. Inte vilka spelare som helst, snarare lagets hjärta och lungor. Eller förlåt, där höll jag på att glömma Carlos Gracia. Listerlandets bästa mittback, kanske hela allsvenskans. Hursomhelst är det inte klokt. Att Mjällby ligger tvåa alltså. Synd att det är 24 omgångar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar