Jag har besökt Ullared i dagarna två. Övernattat i stugbyn, umgåtts med nära och kära. Och med tusentals okända människor i jättekomplexet som definierar orten. Shoppingcentret. Köpladan. GeKås. Där har jag trängts, svettats, nästintill svimmat och slutligen köat med de tre eller fyra varor jag hunnit inhandla innan min överlevnadsinstinkt ber om en nypa luft. Alltid samma händelseförlopp - och alltid av egen fri vilja. Till skillnad från alla stackars barn som släpas runt av sina föräldrar, mest mammor, inne på varuhuset. Gråtandes, skrikandes, sovandes; allmäntillstånd och uttryckssätt varierar, delvis efter ålder.
*. *. *
Jag tror liksom inte att spädbarn väljer att vistas på GeKås. Knappast tvååringar heller. Och 4-, 5-, 6-åringarna...tveksamt. Hellre boll & bad, om jag får gissa. Borde Ullared barnförbjudas, är det vad jag antyder? Ja, varför inte? Sverige är ju bra på att förbjuda saker, här kan finnas goda skäl. Givet då att barnens intressen sätts i centrum. Seriöst: det kommer aldrig att ske. Föräldrarna har ansvaret, inklusive bestämmanderätten. Därför ser det ut - och låter - som det gör i Ullared. Bitvis hjärtskärande, konstant korkat. Små barn ska fredas från extrema vuxenmiljöer, så kände jag ovanligt starkt den här gången.
*. *. *
Lätt för mig att tycka förstås. Jag vet ju ingenting om mammors bevekelsegrunder för att ta ungarna med på shoppingfrossa. Det kan ha med livssituation i stort att göra. Eller bara det enkla faktum att vi människor har olika uppfattning om saker och ting. Föräldrar kanske skiftande syn på vad som kan klassificeras ”skadlig miljö”. Allsvensk fotboll t ex. Är sådan skadlig i ett barnperspektiv? Definitivt - om mötet AIK-MFF nyligen ska tjäna som riktmärke. Men bör den barnförbjudas? Självklart inte, flertalet matcher avgörs utan avbrott för kravaller. Ska jag gradera riskerna vete faan om inte Ullared är farligare.
*. *. *
Om detta blev sista gången jag var där? Öppen fråga. Av åldersskäl i så fall. Att utflykten tar på de krafter man har kvar vore dumt att förneka. Samtidigt vill jag inte svartmåla eller rödlista Ullared som fenomen. Folk vallfärdar dit, på årsbasis rör det sig om miljoner. Omgivningarna är natursköna och - faktiskt - barnvänliga. Badmöjligheter, lekattribut, fiskevatten för förvuxna glyttar som jag. Sånt finns. Man måste inte shoppa i timtals. Även om otroligt många gör just det. Myten om ”billiga” GeKås verkar ha evigt liv. Oavsett prislapp. Allt sammantaget är på sitt sätt lätt skrämmande och på sitt sätt svårt fascinerande. Bör upplevas, annars kan man inte va’ me’ i snacket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar