Första halvan klar, andra kvar. Allsvenskan i fotboll går lite segt, kan jag ibland tycka. Fast ändå för fort; när spänningen är som störst känns slutet som närmast. Och förhandstipsen som sämst. Själv hade jag AIK som 4a och Göteborg nånstans i mittskiktet. Här och nu får jag trösta mig med att många riktiga experter var precis lika desorienterade. Allsvenskan är tack och lov inte förutsägbar, nästan varje år inträffar något ingen kunde ana. Uppe i tabellen eller nere, ibland i båda ändar. Trevligt för oss tittapåare. Vi sitter ju inte vid tv:n för att sova, även om det händer (har jag hört).
*. *. *
Helgen som gick konsumerade jag fyra matcher. Mjällby min vana trogen. Den här gången mot Norrköping, förlust 1-2. Inte kul, däremot väntat. Mjällby överpresterade senast mot MFF, en underprestation låg så att säga i farans riktning. Kvalitetsmässigt en undermålig match. Mer kamp än spel, fler straffar än målchanser. Norrköping som bortalag fick två - och nej, det var inte domaren som bjöd, det var Mjällby. Törnqvist och Eile, närmre bestämt. I ungdomligt oförstånd, vill jag tro. Rutinerade spelare sätter inte sitt lag i skiten på det viset. Straffet blev hårt men rättvist: noll sura poäng. Mot ett Norrköping som verkligen inte var bra, bara lite mer disciplinerat.
*. *. *
Överdrivet: ryktet om Mjällbys hemmastyrka. Två vinster på åtta försök skvallrar snarare om motsatsen.
*. *. *
Desto roligare att se Häcken-BP. 2-0 blev 2-2 i en imponerande BP-forcering mot slutet - men sedan återstod den fördömda tilläggstiden. Och Amor, Amor. Ja, han heter så, Häckendebutanten som gjorde mål två gånger om och spikade slutsiffrorna till 4-2. Amor Layouni. Gud vet var Hisingeklubben hittar alla sina fynd, han är blott det senaste i en lång rad. Häcken går för guld i år igen, den saken är klar. Matchen mot BP var ingen av lagets bättre, framförallt inte försvarsmässigt. Men fyra mål talar; offensiven är sylvass, även nu när målsprutan Traore saknas (på väg bort, sades det). Häcken tar inga onödiga omvägar, spelar på djupet som inget annat allsvenskt lag. Elfsborg i någon mån undantaget.
*. *. *
Boråslaget fick dock nöja sig med 1-1 i västderbyt mot IFK Göteborg. Sevärd match den också. Göteborg bättre än sin kris, Elfsborg kanske överrumplat av motståndet. Men ett sensationellt faktum ”överlevde”: Elfsborg har en enda förlust på 15 matcher, ingen på de 14 senaste. Göteborg å andra sidan står kvar på en ynka seger och växlar om till andra halvan som nästjumbo. Givet detta inbördes möte - obegripligt.
*. *. *
Överskattat: bollinnehav som spelidé. Åskådliggjort av kvällens möte Djurgården-MFF. Nyss slut, 2-0 till Djurgården. MFF hade bollen. Spelade i cirklar. Ofta bakåt. Rullade runt, började om. Tempo? Inte mycket. Besynnerligt när man har speedkulor som Ali och Ceesay. Farten och effektiviteten fanns i Djurgården, segern var i underkant. MFF utan A C och Hugo Larsson krymper som lag - och utan dem krymper även Pena, tredje länken i mittfältstrojkan som var så viktig under framgångsvågen. Guldkandidat? Tveksamt. Men jo, absolut enligt tabellen; MFF har fortfarande rygg på både Häcken och Elfsborg. Strax bakom smyger f ö Djurgården med, kanske formstarkast av alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar