MFF-Mjällby 1-2. Fotbollsversionen av bibelsagan om David och Goliat. Med samma vinnare. David. Närmre bestämt David Löfqvist, Mjällbys något bedagade härförare. 37 inom kort, lite långsammare än förr, men smartare än nånsin. Och den passningsfoten, suck. För andra matchen i rad prickade han danske anfallaren Fenger’s skalle så att Mjällby gjorde mål. Idag betydde det 2-0. Vem som fixat 1-0? Löfqvist själv, också på nick. Han kan allt, den gamle charmören. Allt - utom att orka en hel match. Den timme han ”tyar” med nu för tiden räcker, gör Mjällby till ett bättre lag.
*. *. *
Det roliga här är att David Löfqvist halkat in i startelvan tack vare MFF. Jo, faktiskt. Så länge Otto Rosengren var kvar i Mjällby satt ”Löken” på bänken. Men den enes transfer, den andres comeback. När Otto ”Lill-Bagare” lockades till Malmö tvingades Mjällbytränaren Anders Torstensson göra en Cajsa Warg. Ta vad som fanns, laga efter läge. Det blev - i brist på annat - David Löfqvist. Och simsalabim ett anfallsspel Mjällby inte varit i närheten av tidigare under säsongen. Allt är kanske inte ”Lökens” förtjänst, men idag var han skillnaden. Mot överflödets MFF. Mäktigt att se.
*. *. *
Mjällby vann inte på tur, eller av en slump. Man vann på inställning. Vilja, taktisk list, konsekvent spelidé. 2-1 var i underkant. Moro hade öppet mål till 3-0, missade oförklarligt. MFF:s reducering kom i sista stopptidsminuten, kändes mer som ett tröstmål. Konstigt att skriva - men sant: MFF fick ett tröstmål mot Mjällby, var aldrig nära att ta poäng. Pontus Jansson byttes in till jubel, Lill-Bagar’n till sorl. Inget hjälpte, matchen var körd. Och ett par timmar senare fick allsvenskan en ny serieledare: Elfsborg. Guldstriden lever vidare, MFF är med. Givet dagens insats dock bara som outsider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar