Sverige-Portugal 32-30. Att vinna när man inte behöver vinna brukar vara en svår konst, särskilt när motståndet är högmotiverat. Sverige klarade det. Och skickade därmed Portugal ut ur VM-turneringen - allt medan Ungern blir kvar som ett av de åtta kvartsfinallagen. Den enes bedrift, den tredjes belöning. Bra gjort av Sverige att inte bjuda på något bara för att marginalerna fanns. Det tyder på stolthet, integritet, moral. Goda ting i all lagidrott, även handboll. Men nu ska jag inte överdriva; här och där var skärpan lågintensiv i det svenska kollektivet, segern snarare individbaserad.
*. *. *
Framförallt var det Eskilstunasönernas afton. Daniel Pettersson och Erik Johansson alltså. Bundesligaproffs numera, men båda med rötterna i hemstadens Guif. Pettersson gjorde åtta mål i matchen, Johansson sju. De brann för att vinna, lämnade icke ett finger åt nonchalansen. Härligt att se. I Erik Johansson kan svensk handboll ha fått den skarpskytt man en gång trodde att Ystadtalangen Lukas Nilsson kunde bli - men tydligen aldrig blev. Vad mer i Sverige? Blandat och slött, i slutänden gott nog. Jim Gottfridsson bjöd på några geniala pass, Oscar Bergendahl på en lidnersk knäpp i andra halvlek. Målvaktsspelet? Inte överdådigt, dock bättre än Portugals. Palicka satt f ö på läktaren, Appelgren och Thulin stod var sin halvlek.
*. *. *
Bäst i VM-turneringen så här långt? Med all respekt för Palicka, Steins, Juri Knorr, Mikkel Hansen och andra fantastiska spelare är jag böjd att säga - domarna. Inte felfria förstås, det vore orimligt mycket begärt. Men givet svårighetsgraden i att döma modern handboll tycker jag de allra flesta paren skött sig med bravur. Möjligen ett litet frågetecken för de franska tvillingsystrarna (annars mina favoriter!) som dömde Sveriges match igår. Portugal fick sex eller sju utvisningar på halsen, Sverige ingen. Rätt eller fel vet jag inte, min egen domarkompetens är obefintlig. Men högst ovanligt att utvisningar fördelas så ensidigt, regelöverträdelser brukar vara en hyfsat jämn ”match i matchen”. Misstanken gnager: kanske har Sverige en liten, liten hemmaplansfördel, kanske svajar domarna inför det massiva publiktrycket.
*. *. *
Sämst i VM? Biljettpriserna. Uppemot en tusing för att gå på match. 600 spänn för en ordinär plats. Jag vet, publiksuccéer i både Malmö och Göteborg. Men det bevisar bara att den välbeställda medelklassen har råd. Förutom alla danskar då - ren julafton om det nu är den svenska valutan som gäller även för dem. Att tiotusentals människor fyllt Malmö Arena och Scandinavium i Göteborg döljer dock den obehagliga sanningen: ännu fler stängs ute, prisnivån är liksom höjd över budget. Inget nytt i och för sig - och inget specifikt handbollsproblem: elitidrott generellt har blivit en klassfråga. Att uppleva live alltså. Tur att det finns fattigmansmöbler, typ tv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar