Sverige-Frankrike 26-31. 19000 åskådare, nytt rekord för handboll. Men feststämningen kom av sig snabbt: Frankrike ryckte redan i första halvlek. 14-9 som mest, 16-12 i paus. Inga hopplösa underlägen mot ”normala” lag, men dit kan knappast ett Frankrike med några mål att spela på räknas. Sverige kämpade, ville, försökte, har heder av sin insats. Att förlora till ett bättre lag är aldrig någon skam. Möjligen surt och snöpligt, nu när hajpen var all time high.
*. *. *
Självklart saknades Jim Gottfridsson. Inte för att Felix Claar misskötte playmakerjobbet, snarare tvärtom. Men han är liksom inte ”Gotte”. Fattas ledaregenskaperna. Rutinen. Överblicken. Huruvida Gottfridssons frånvaro var matchavgörande kan man bara spekulera kring, själv lutar jag åt att Frankrike vunnit oavsett. Fast inte lika lätt, kanske. En iögonfallande skillnad mellan lagen var mittsexspelet. Massor av franska mål kom från den positionen, mot bara några få svenska. Det, om något, var matchavgörande.
*. *. *
Mera oväntat vann Frankrike även målvaktskampen. Gerard hade sin kväll, Palicka hade det inte. Den senare övergavs delvis av försvaret, men också av turen: när han väl räddade några bollar fick fransmännen ofta andrachanser i form av straff- eller frikast. Bäst i Sverige? Offensivt sett Erik Johansson och Jonathan Carlsbogård. Plus även för Daniel Pettersson, felfri från högerstruten. Men alla de riktigt läckra lirarna fanns i motståndarlaget. Dika Mem inte minst, den dryga halvlek han spelade.
*. *. *
Danmark-Frankrike i VM-finalen. Klockrent de två bästa lagen genom turneringen i stort.
*. *. *
Till slut. Före Sveriges match läste jag en krönikör som ondgjorde sig över att skadade Gottfridsson inte bereddes plats på bänken. Som assisterande coach. Obegripligt, tyckte krönikören. Obegripligt, tycker även jag. Att man kan tycka så alltså. Sverige har redan två anställda coacher, varför skulle det behövas en tredje? Ju fler coacher, desto bättre soppa? Tror inte det. Att Gottfridsson assisterar vid timeoutsnacket när han spelar är en sak, när han inte spelar bör det vara läktaren som gäller. Hårt ja, men naturligt och rimligt. Det är därför förbundskaptener finns. Själv föredrar jag tydligt ledarskap, typ det Nikolaj Jakobsen i Danmark står för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar